Den svartklädde mannens hemlighet
DECEMBER 2020
Till Gösta Serlachius konststiftelses samling hör Porträtt av en svartklädd man som målats av Rudolph Van Grol år 1647. Namnet på verket har väckt förundran för mannen som finns på bilden bär tydligt en brun kappa. Man hittade en förklaring till namnet när verket som är målat på panel konserverades och i samband med det undersöktes närmare.
En planmässig konservering av den gamla europeiska konst som hör till konststiftelsens samling har redan pågått i tio år. I projekten har man speciellt fäst uppmärksamheten vid konservering av verken som målats på panel. Arbetet med att konservera panelmålningarna har gjorts av konservatorerna Olli Poijärvi och Minna Matis vid Consart Oy.
Panelen till Van Grols målning hade vid en tidigare konservering hyvlats till att bli rakare och parketterats, det vill säga stöttats med en korsformad träkonstruktion som limmats på bakre sidan och vars syfte var att hindra panelen från att böjas. Parketteringen var en allmän stödkonstruktion i de europeiska panelmålningarna från 1800-talets början ända till 1900-talets mitt.
Parketteringen som på 1940-talet tillämpats på Rudolpf Van Grols målning hade hindrat panelens naturliga liv i och med växlingarna i luftens relativa fuktighet, och detta har förorsakat för panelmålningar typiska sprickor i träets fibrers riktning. Också i samband med en tidigare konservering hade panelens tre skivors fogar delvis gått upp till följd av en dåligt utförd limning av fogarna samt på grund av de växlande förhållandena.
Vid konserveringen avlägsnades verkets parkettering och fogarna som förenade panelen öppnades försiktigt genom att man långsamt värmde upp limmet som använts i fogarna och genom att akta sig för att skada målningen. Öppnandet av en enda fog tog flera timmar. Efter rengöringen fogades skivorna på nytt ihop genom användning av ett specialframställt pressbord.
Efter konserveringen och restaureringen fästes verket vid ramen endast vid mittdelen av den övre och nedre kanten. På det här sättet förorsakar det naturliga fuktbeteende som en panel även i museiförhållanden i någon mån uppvisar, inte någon fara för att det ska uppstå sprickor i den.
Redan före behandlingen av panelen hade målningen rengjorts från ytsmuts och den lösa färgen hade fästs. De gulaktiga lacklagren samt de gamla störande reparations- och påmålningarna hade avlägsnats. Efter den strukturella konserveringen fortsatte man med konserveringen av målningsytan med hjälp av nya restaureringsmålningar på de skadade partierna och en ny lackering.
I undersökningar som hänförde sig till konserveringen upptäcktes att det under kappans bruna färglager fanns ett tidigare färglager. Detta kunde man avgöra när målningsytans utbuktningar granskades i sidobelysning. På röntgenbilden kunde man tydligt urskilja att hemmarocken täckte mannens tidigare klädsel. Detta förklarade också målningens namn.
Mannens svarta dräkt, den vita kragen med spetskant, spetsdekorationerna i ärmlinningen och vid rockens främre kant har senare täckts med en dräkt som då var på mode. Samtidigt har modellens smala axellinje förflyttats uppåt och breddats. Omformandet i enlighet med modets växlingar hade gjorts ungefär femtio år efter att porträttet målats, förmodligen när modellen ännu levde men efter Rudolph Van Grols död.
Även om den bruna hemmarocken och scarfen har målats med en teknik som inte är lika skickligt utförd som den modellens ursprungliga klädsel visar upp, är förändringens tidiga tidpunkt ett argument för ett senare bevarande av klädseln. Den svarta dräkten har i samband med konserveringen dokumenterats och finns bevarad under hemmarocken.
Riitta Fager
Konservator
