Viljo Hurme: Plöjning

Ett verk och en tidsbild från hundra år tillbaka

JULI 2024

Gösta Serlachius och konstnären Viljo Hurme brevväxlade med varandra under 1930-talets första år. I ljuset av breven ser det ut som att Hurme var en av de konstnärer med vilka Serlachius planerade att ha ett tätare samarbete.

Viljo Hurme (1893–1987) hade studerat i Åbo ritskola på 1910-talet. Hans motiv var skildringar av arbete målade i akvarellfärger, som till exempel det här verket som kom till för hundra år sedan. Senare började han också måla i oljefärger och ett av hans teman blev porträttmålandet, något Serlachius sporrade honom till.

Serlachius hade i maj 1931 sett två av Hurmes verk på Strindbergs konstsalong, och det ena av dem hade han köpt.  ”…att döma av den här tavlan skulle jag gärna skaffa fler av Era verk. Av den anledningen dristar jag mig att fråga om det inte kunde tänkas passa Er att under sommaren komma hit ut på landet (till Huhkojärvi) för att måla några tavlor med valfritt motiv, varefter vi kommer närmare överens om mitt inköpande av dem.”

Serlachius byggde just vid skiftet mellan 1920- och 30-talet Huhkojärvi gård, i de trakter där Akseli Gallen-Kallela flera årtionden tidigare hade skapat sina finaste ungdomsverk.  För att planera och bygga upp miljön i Huhkojärvi hade Serlachius anställt skulptör Hannes Autere. Hurmes verk passade till sin motivkrets in i den folkliga världen i Auteres verk. 

Serlachius skrev till konstnären Hurme, att ”Ert arbete här har inverkat i den riktning ni önskat, det vill säga att Ni ska bli känd. För en konstnär är det viktigaste att först komma igång, sedan går allting av sig självt”. Det samma hade han kommenterat åt Autere.

Hurme hade på Serlachius begäran gett honom av sina målningar till försäljning, och på kort tid blev flera av dem sålda. Serlachius uppmanade konstnären att skicka in av sina tavlor också till Strindbergs konstsalong, ”för direktör Lydecken och jag har beslutat ta Er i tjänst”. Serlachius ansåg att ”det är av utomordentligt stor betydelse att vi verkar för att göra Er känd under den tid Strindberg ställer ut era tavlor i sitt skyltfönster”. Publiken var intresserad av Hurmes verk och Lydecken, direktören för konstsalongen, hade hört berömmande omdömen om dem.

Serlachius bedömde att om konstnären lyckades även med porträttmålningen ”skulle vårt samarbete säkert bli angenämt”. Han hade försökt ”inspirera” människor till att beställa porträtt av Hurme, och många blev också intresserade av saken. I Gösta Serlachius konststiftelses samlingar finns ett porträtt av Ruth Serlachius målat av Hurme 1931. Porträtten nådde emellertid inte önskad framgång, och samarbetet verkar att ha upphört.

Viljo Hurmes konstnärsbana räckte i nästan 80 år. Han fortsatte skapa konst ända till slutet av sitt liv och blev på 1960-talet inspirerad till att avbilda detaljer i landskapet, i och med vilket hans uttryck förändrades i non-figurativ riktning. Konstnären donerade över 500 målningar till stiftelsen han grundade 1982, som i sin tur deponerade en del av dem i Salo konstmuseum. Konstnärshemmet i Muurla öppnade för publik år 1987.

Helena Hänninen
Forskare