Himmelsbitar
OKTOBER 2023
Av Serlachiusmuseernas Konstbastu och dess miljö har man velat skapa en plats för ett möte med nutidskonsten. Till helheten har man valt elva konstverk av sju nutidskonstnärer. Ett av dem, Laura Könönens No Heaven in the Sky (Joenniemi) (2022) finns placerat på bastuns gårdsområde.
Finns det trots allt runt jordklotet ett firmament som kan gå sönder? Är vetenskapliga fakta om jordklotet och rymdens struktur bedrägerier? Sådana här associationer har skulptören Laura Könönen (f. 1980) lekt med medan hon skapat skulpturen No Heaven Up in the Sky (Joenniemi). Verket består av fyra stenblock som delvis har målats i blått. Fragmenten beskriver bitar av skal som fallit ner från himlen. Ett har placerats på bastuns framsida och tre liknande finns på gräsområdet bakom bastun.
Materialet i Könönens skulpturer är sten, närmare bestämt svart diorit från Korpilahti. Materialvalet hänvisar till evigheten. Stenen upplevs som evig såsom himmelen. Blocken har på den ena ytan utarbetats till bågformade och dessa släta ytor har målats med nyanser av himmelsblått. När man ser på stenblocken börjar ögat automatiskt föra dem samman såsom ett pussel. Dessa bitar är emellertid mångdubbelt tjockare än de i ett pussel. Man kan inte flytta dem för hand.
Enligt konstnären är en av källorna till inspiration för verket slutepisoden i filmen Truman Show som blev färdig 1998. I slutet av berättelsen får huvudpersonen veta att han levt i en iscensatt värld: i stället för himlen finns det när allt kommer omkring ett artificiellt skal bakom vilket man når den verkliga världen. Könönens skulpturserie väcker betraktaren till att fundera också över sin egen existens. Är allting runt om oss sant eller finns det också andra sanningar?
Jag såg för första gången Laura Könönens himmelsbitar 2021 på nutidskonstevenemanget Helsingforsbiennalen på Skanslandet i Helsingfors. Verket som bestod av åtta block vilade på sin egen skvär i skydd av en skyddsvall vid namn Alexandersbatteriet. Stenarna som är målade i blått lyste i försommarens klara solljus. Idag har det här verket Ingen himmel som gräns (2021) som gjorts för Biennalen flyttats permanent till Godahoppsparken på Busholmen i Helsingfors. Konstnärens önskan är att hon skulle få fortsätta med att göra på serien runt om på jordklotet och också slunga ett verk långt upp till rymden.
Konstbastun blev färdig år 2022 bakom Serlachiusmuseet Göstas paviljong alldeles i närheten av Melasjärvi. Sjöytan som glänser i blått, himlen och Laura Könönens skulpturgrupp formar en samstämd landskapsbild. Tillsammans förverkligar de grundidén i Konstbastuns plan i vilken arkitekturen, naturen och konstverken är i dialog med varandra.
Eeva Ilveskoski
amanuens
Källor:
Helsingforsbiennalen podcast, del 8, Laura Könönen: Pohdin töissäni ihmisen peruskaihoa ja elämän absurdiutta, HAM, maj 2021 (Jag funderar i mina arbeten på människans grundläggande längtan och livets absurditet.)
Sivonen, Pauli & Viherkoski, Päivi (red.). Taidesauna. Parvs, Helsingfors 2023.
