Bergsskålen – i centrum på foton och fester
FEBRUARI 2025
I Serlachiusmuseernas arkiv, i Mänttäsällskapets traditionssamling, finns ett fotografialbum från 1930-talet som tillhört Rakel Kataja som deltog i hembygdsverksamheten. På ett av fotografierna lutar sig sex unga kvinnor, inklusive Rakel själv, mot en stor stenskål som finns högt uppe på en backe. I nedre delen av bilden finns texten ”På berget den 5 VI. -32”.
Berget Mäntänvuori har varit en turistdestination, ett rekreationsområde och en plats för lokala festligheter åtminstone sedan 1880-talet. Under den mest berömda festligheten på Mäntänvuori 17.9.1888 firades 20-årsjubileet av fabriken som grundats av G. A. Serlachius. För festligheten dekorerades vägen som leder till Mäntänvuori med flaggor i många färger och med två äreportar. Arbetare på fabriken bar G. A. Serlachius i en stol upp för kullen på berget, där patronen höll ett tal. Man bjöd på läskedryck ur en enorm stenskål. Tidningen Uusi Suometar berättade 22.9.1888 om festen på följande sätt:
När mörkret fallit, upplystes kullen med mångfärgade lyktor och man avfyrade ett vackert fyrverkeri. Gästerna trakterades med läskedryck ur en sällsynt stor skål, som rymmer ca 17 kannor och står oflyttbar på kullen: den har gjorts av en kvarnsten som lyfts upp på en stenfot som rests särskilt för den och visst ser den tillsammans med sitt underlag alldeles ut som en bägare.
I ”Matkansuuntia Suomessa 1888” (Reserutter i Finland 1888), utgiven under samma år av Turistföreningen i Finland, berättades om Mäntänvuori: ”På berget finns en numera återuppbyggd, gammal utsiktsplattform, på vars väggar och pelare otaliga besökare har skrivit in sina namn. Lite längre ner i dalen på östra sidan finns en lövkoja med sittplatser och bord och nära den en liten porlande bäck, vars mycket klara vatten är en uppfriskande dryck.”
Turismen på 1800-talet gick till stor del ut på att beundra natursevärdheter och landskap. Man strävade till att med torn förse utsiktsplatser som enligt tidens romantiska anda var viktiga. År 1895 uppfördes ett 15 meter högt utsiktstorn på Mäntänvuori. Enligt Tampereen Uutiset den 19.4.1895 utarbetade byggmästare Hagel ritningarna för utsiktstornet. Tornet blev en byggnad i fem våningar, i vars nedersta våning fanns en stor ljus sal.
När Rakel Kataja med sina vänner besökte Mäntänvuori hade det gamla utsiktstornet redan rivits. På stället där det stått, fanns en skidstuga som på 1930-talet hyste ett kafé. Skidstugan som numera är känd som Vuorenmaja hade byggts ovanpå sockelstenarna till det gamla utsiktstornet som rivits år 1916. Till planerna för G. A. Serlachius Ab:s 60-årsjubileum (1928) hörde förutom byggandet av en skidstuga också ett nytt utsiktstorn, som Mänttäsällskapet lät uppföra enligt W. G. Palmqvists ursprungliga ritningar år 2005. Stenskålen som använts i festligheterna som en hyllning till grundaren av Mänttä fabrik finns numera på området mellan Serlachius Huvudkontor och sjön Koskenlampi.
Katri Tolonen
amanuens
Källor
Hedman, Tarja & Sivonen, Pauli (2004): Museo jalkautuu kaupunkiin. Mänttä, Gösta Serlachius konststiftelse.
Mönkkönen, Mauri (1992): Mäntän historia 1860–1947. Mänttä stad och Mänttä församling.
Routto, Kaisa (1995): Pirkanmaan näkötornit. Tammerfors Tekniska Högskola. Avdelningen för arkitektur. Diplomarbete 1995.
Turistföreningen i Finland. Matkansuuntia Suomessa 1888. Årets I. upplaga i Helsingfors, i Finska litteratursällskapets boktryckeri 1888.
Tampereen Uutiset 19.4.1895.
Uusi Suometar 22.9.1888.
