Riiko Sakkinen, Franco var inte så hemsk som man påstår, 2019

MAJ 2020

I Riiko Sakkinens (f. 1976) verk får man se den spanske generalen och diktatorn Francisco Franco (1892–1975) som med ett högdraget uttryck stirrar betraktaren stint i ögonen, samt en spansk text Franco no fue tan malo como dicen (Franco inte var så hemsk som man påstår).  

I Spanien är Franco ännu idag ett ständigt föremål för dispyter. Det anses att falangistdiktatorn som störtat den republikanska regeringen var en blodtörstig härskare som fördröjde landets utveckling och vars minne det till och med i lagen är förbjudet att högakta. Trots detta vill särskilt högern ofta – i det att de kritiserar landets nutida förhållanden– påminna om att Franco också gjorde bra saker. 

Sakkinen började efter att på internet ha stött på mem som berättar om Francos ”goda handlingar” att planera en målning av temat. Efter ett noggrant planeringsarbete, något som är karakteristiskt för hans verk, listar han bredvid bilden av Franco upp en samling argument som går igenom dennes betydelse för Spanien. 

I argumenten tackas Franco till exempel för det att han gav spanjorerna ett socialskydd, pensioner, avlönad semester, offentliga bostäder, gratis utbildning samt stöd både till storfamiljer, handikappade och även arbetslösa. Tack vare honom industrialiserades Spanien, där rådde full sysselsättning och ekonomin växte. Han grundade Spaniens viktigaste statsbolag, lät bygga konstgjorda sjöar, främjade turismen och skapade en välfärdsstat. Han startade såväl en förening för blinda som de viktigaste spanska fotbollslagen och anslöt sitt land till Förenta nationerna och Europeiska unionen. På kultursidan grundade han en nationell bokklubb och Madrids vaxmuseum samt förde spansk nutidskonst utomlands. Han hittade på tjurfäktningen, flamencon, paellan samt särskilda dryckesblandningar som är kära för spanjorerna. Spanjorerna får tacka honom såväl för sitt statliga televisions- och radiobolag som för dess serier som är bekanta för alla, dagens dokusåpor medräknade. 

Listan är som en utkristallisering av de falska nyheternas era. En del är sant eller i alla fall på något sätt sant. Till exempel de flesta påståenden som hänför sig till socialskyddet och välfärdssamhället är emellertid falska – Franco tackas för saker som utvecklades redan under republikens tid eller långt före den. Ju längre in i listan man kommer desto absurdare blir det. Till Francos förtjänster räknas såväl hundratals eller tusentals år gamla kulturella institutioner, som fenomen under de senaste åren som hänför sig till populärkulturen. Absurditeten i listan upphäver rubrikens påstående. 

När Sakkinen ställde ut sitt verk på konstmässan Arco i Madrid i början av våren 2020 förorsakade han en sensation i Spanien. De spanska medierna skrev dag efter dag flera sidor långa artiklar om verket och Sakkinen fick ge intervjuer i landets viktigaste televisions- och radiokanaler. Filmteamen kom ibland nästan i handgemäng när de strävade efter att nå fram till målningen. Verket fick nationen att fundera på hur man nuförtiden kan tala om Franco. Vilken är hans betydelse för dagens spanjorer och för den spanska identiteten? Hur föds påståendena som hänför sig till honom som kommentarer till landets nuvarande politik?  

Å andra sidan är fenomenet allmäneuropeiskt. I Tyskland längtar ”ostalgikerna” efter Erich Honecker och nynazisterna efter Adolf Hitler, i Italien minns man hur tågen på Benito Mussolinis tid gick enligt tidtabellen, i Ryssland längtar man till den nationella storhetstiden under Josef Stalin, i Rumänien saknar man Nicolae Ceaușescu och i det före detta Jugoslaviens område väcker Josip Broz Tito som förenade de talrika nationaliteterna nostalgiska känslor.   

Diktatorer som har avsatts eller dött har sina vänner i många av Europas länder. Riiko Sakkinen som bor i Spanien hade när han presenterade sitt verk för den lokala publiken redan stött på temat på ett mycket personligt sätt. När han blivit färdig med målningen hörde han av sin 9-åriga son att dennes lärare under en lektion som behandlade Francos tid speciellt hade betonat hans goda gärningar. Eleverna hade emellertid rest sig upp i en småskalig revolt och påmint sin lärare om att Franco på riktigt framförallt var en blodtörstig diktator. 

Pauli Sivonen 
direktör, Serlachiusmuseerna 

Riiko Sakkinen: Franco no fue tan malo como dicen, 2019, Akryl och tusch på papper, 151 x 165 cm. Foto: Teemu Källi
Riiko Sakkinen: Franco var inte så hemsk som man påstår, 2019, Akryl och tusch på papper, 151 x 165 cm. Foto: Teemu Källi