Gustaf Adolf Serlachius

Kommerserådet Gustaf Adolf Serlachius grundade ett träsliperi vid Mäntänkoski år 1868 och kunde trots stora svårigheter skapa ett lönsamt industriföretag. Kommerserådet ansågs vara en besvärlig affärsman som älskade konst och ledde sitt fabrikssamhälle med faderlig hand.

Gustaf Adolf Serlachius föddes 5.11.1830 i Ilomants som son till länsmannen Gustaf Serlachius. Fadern dog när sonen var 13 år. Änkan flyttade med barnen till Kuopio, där Gustaf Adolf blev elev i Kuopio högre elementarskola år 1843. Han tvingades dock avbryta studierna redan 1846 på grund av familjens ekonomiska svårigheter.

Efter den avbrutna skolgången valde Gustaf Adolf på sin mors inrådan apoteksbanan. Han tjänstgjorde som lärling, praktikant och farmaceut på olika håll, och 23 år gammal avlade han provisorsexamen i Åbo. Därifrån flyttade G. A. Serlachius till Tammerfors och tog över Tennbergs apotek, som han köpte på kredit år 1858.

År 1859 gifte han sig med Alice Eufrosyne Maexmontan. Paret fick sju barn, av vilka de fyra första avled innan de hunnit fylla ett år.

Under sin tid i Tammerfors bedrev G. A. Serlachius även annan affärsverksamhet. Han fungerade bl.a. som disponent vid Fredrik Idestams träsliperi och insåg snabbt lönsamheten i sliperiverksamheten. Träsliperibranschen skulle bli hans arbetsfält.

En ny start i Mäntänkoski

År 1868 sålde G. A. Serlachius apoteket och flyttade till Keuru, där han köpte Mäntänkoski västra strand med vattenandelar. Vid forsen byggde han ett träsliperi, som stod klart i mars 1869. Serlachius upplevde nu tre intensiva decennier, under vilka han genom flit och oförtrutet arbete fick till stånd två träsliperier, två ångsågar, ett pappersbruk, en kartongförädlingsfabrik och en påsfabrik.

Träsliperiets verksamhet präglades inledningsvis av många praktiska och ekonomiska svårigheter. Mänttä låg avlägset och långt från dåtida farleder. Trämassan måste till en början transporteras med häst till Tavastehus och därifrån till S:t Petersburg via Viborg.

Serlachius verkade aktivt för att Österbottenbanans linjedragning skulle flyttas från västra sidan av Näsijärvi till östra sidan, nära Mänttä. Han var i direkt kontakt med riksdagsmännen och skrev flitigt i dagstidningarna för att bearbeta den allmänna opinionen, och lyckades också slutligen få linjedragningen att ändras från att gå genom bebodda trakter till att istället gå genom ödemarken.

Hans mål var naturligtvis att få ut sina egna produkter på marknaden snabbare och billigare än förut. Med samma viljestyrka drog han igenom ett projekt för att organisera vintertrafik från Hangö till Köpenhamn och England och på det här sättet fick vårt land sin första isbrytare. Han belönades med kommerserådstiteln år 1896, huvudsakligen av de skäl som nämns ovan.

Mänttäs patron

G. A. Serlachius ansåg att Finlands frälsning låg i bildningen. Han arbetade för det finska språket och den finska kulturens väl på en rad olika sätt. Detta kom bl.a. till uttryck i stödet för “den finsksinnande” bildkonsten. Tack vare honom grundades en folkskola och ett bibliotek i Mänttä år 1871.

Även om affärsmännen i Finland i allmänhet ansåg att Serlachius var en besvärlig och våghalsig samarbetspartner, var han uppskattad av Mänttäborna. Mänttäs patron kunde organisera de tjänster som det växande industrisamhället behövde, men som socknen inte tog hand om. Fabrikerna i Mänttä betydde arbete och försörjning för vanliga människor. Och man förstod att vara tacksam för det mot patronen.

Konstnärernas vän

G. A. Serlachius kände personligen flera bildkonstnärer och kulturpersonligheter. Mest betydande var kontakten med konstnären Akseli Gallen-Kallela. Serlachius och Axel Gallén lärde känna varandra år 1884. Vänskapen bestod fram till G. A. Serlachius död år 1901. En annan konstnär, vars liv G. A. Serlachius följde på nära håll, var skulptören Emil Wikström. Serlachius uppmuntrade honom att helt ge sig hän åt konsten. Wikström besökte ofta Mänttä och herrarna reste tillsammans ute i stora världen.

Kommerserådet G. A. Serlachius dog 13.6.1901 vid 71 års ålder. Hans livsverk fortsatte i G. A. Serlachius Ab, som senare blev en del av Metsä-Serla Ab. Hans konstintresse fördes vidare av brorsonen Gösta Serlachius. Detta arv lever fortfarande kvar i Gösta Serlachius konststiftelses museer.