Mänttä stads bordsstandar
JANUARI 2023
Bordsstandaret är en traditionell utmärkelse som kommunerna delar ut. Ett sådant fick också bergsrådet Gustaf Serlachius på Mänttä stadsstyrelses beslut i december 1986. Paragrafen hade rubricerats ”Bergsrådet Gustaf Serlachius förflyttning till andra uppgifter.”
Under år 1986 hade det på G. A. Serlachius Ab:s fabriker i Mänttä utspelat sig händelser som hade verkningar långt in i stadens framtid. Räddningsoperationen av cellulosafabriken utmynnade i en serie av långt gående saneringsåtgärder. Den största nyheten var fusioneringen vid årsskiftet av Metsäliiton Teollisuus Oy och G. A. Serlachius Ab till Metsä-Serla Oy.
I stadsdirektörens förord till kommunberättelsen och i insändarna i lokaltidningen avspeglades osäkerheten inför det kommande. Nyheter som var upplyftande för sinnet utlovades emellertid redan vid slutet av det följande året. Istället för den PK 8 som tjänstgjort i över 25 år beslöt man att bygga Europas mest effektiva mjukpappersmaskin PK 1 samt världens snabbaste rullmaskin.
G. A. Serlachius Ab och Mänttä levde under årtionden i en tät gemenskap. Man överdriver knappast om man säger att staden inte skulle ha funnits till utan fabriken. I Mänttä köpings kommunberättelse för år 1957 konstateras: ”Hela vårt samhälles tillväxt har skett tillsammans och parallellt med denna vår trakts enda industrikoncern.”
I Mänttä stads bordsstandar finns Mänttä vapen designat av Olof Eriksson tryckt på duken. Mänttä som fått köpingrättigheter ordnade år 1949 en planeringstävling för vapnet, som vanns av Erikssons förslag med namnet ”Vildmarkens lodjur”. Stad blev Mänttä den 1.1.1973 – det vill säga för precis 50 år sedan.
1.1.2009 gick Mänttä stad ihop med Filpula kommun och på det sättet bildades staden Mänttä-Vilppula. Som den nya stadens vapen valde man Filpula kommuns vapen. Valet av vapen debatterades livligt ännu år 2014, men stadsfullmäktige beslöt med rösterna 24–11 att inte ersätta det nuvarande vapnet med den tidigare Mänttä stads lodjursvapen.
Många kommuner har i sin kommunikation, sin marknadsföring och även till en del i sina officiella dokument i stället för och vid sidan av vapnen tagit i bruk olika logor och symboler. Enligt historikern Mauri Mönkkönen fungerade innan Mänttä fick sitt eget vapen som dess inofficiella symboler olika av fabrikens emblem så som GAS kännetecken med örnmotiv.
Bordsstandaren har i någon mån förlorat sin popularitet, men de har inte blivit helt bortglömda. Enligt ett program Yle har gjort om Helsingfors flaggfabrik är efterfrågan på bordsvimplar god. Som utmärkelser och gåvor delar förutom kommuner även bland annat föreningar, sammanslutningar och företag ut dem försedda med sina egna logor.
Katri Tolonen
Amanuens
Källor:
Laurla, Kari K. (1996). Liputus. Helsingfors: Helsingfors Flaggfabrik.
Liputustieto. Käsikirja yksityisille, yrityksille, virastoille ja kaikille liputuksesta kiinnostuneille (2017). Red. Ahonen, Antti & Mero, Sini. Helsingfors: Finskhetsförbundet rf.
Heraldiikan opas (1998). Red. Kimmo Kara. Borgå. Heraldiska Sällskapet i Finland rf.
Mönkkönen, Mauri (1998). Mäntän historia 1948–1992. Mänttä stad och Mänttä församling.
Mänttä kommuns, köpings och stads kommunberättelser från åren 1922–1986.
Mänttä-Filpula stads arkiv (Mänttä stadsstyrelses mötesprotokoll 1.12.1986;
Mänttä-Filpula stadsfullmäktiges mötesprotokoll 15.9.2014).
Yle 18.2.2018. Framställningen och utbytet av bordsvimplar pågår fortfarande livligt (på finska). https://yle.fi/a/3-10051049
