Ett forntida ansikte
APRIL 2019
Ungefär för 1800 år sedan någonstans i det romerska Egypten tog man avsked av en man som när han levde hade haft stora ögon, en sensuell mun, en rätt smal näsa och mustascher. Det lockiga håret hade klippts kort. Kinderna och hakan var omgivna av ett prydligt skägg. Vi vet inte vem den här mannen var, hur han levde sitt liv eller hur han dog, men hans allvarliga blick kan man ännu möta i det porträtt som målats på trä och som är en del i Serlachius konststiftelses samling.
Fayyum-mumieporträtten är ganska realistiskt beskrivna porträtt som fästes på den mumifierade avlidnas ansikte. Porträtten gjordes i Egypten under det romerska imperiets tid med början under det första århundradet och fram till mitten av det tredje. Namnet Fayyum härrör från det område i Egypten med samma namn där största delen av dessa porträtt har hittats.
I Serlachius konststiftelses samling hamnade mumieporträttet år 2012 då stiftelsen införskaffade Egyptensamlingen bestående av 14 små föremål som Harry Kivijärvi samlat. Verket har målats med temperafärg på trä på 200-talet. Till storleken är det cirka 34 cm x 21 cm. Fayyum-porträttet kan man gå och se på utställningen Stenens tid på Serlachius -museet Gösta ända till 14.4.2019.
Fayyum-porträtten är ett speciellt kapitel i konstens historia. De gjordes under en multikulturell tid då det gamla Egyptens kultur hade blandats först med den hellenistiska och därefter med den romerska kulturen. Till målningsstilen är mumieporträtten hellenistisk-romerska. Speciellt betydande är de för att de är de enda exemplen på hellensk konst målad på trä – i Egypten bevarades mumieporträtten på grund av den torra luften, andra exempel har inte bevarats.
Personerna som avporträtterats i mumieporträtten var klädda i romerska dräkter, och håret samt accessoarerna följde det romerska imperiets mode. Ansiktena var ofta belysta av en enda ljuskälla som skapade realistiska skuggor. I vår mans blick skapas liv genom ett ljus som speglar sig som en liten punkt i pupillens övre hörn. I håret och skägget syns klart konstnärens penseldrag.
Om målningsstilen var grekisk, var brukssyftet för mumieporträtten fullständigt egyptiskt. Romarna hade traditionellt bränt sina avlidna, men egyptierna som trodde på att livet skulle fortsätta efter döden fortsatte mumifieringen under det romerska väldets tid. Porträttet av vår mörka man målades förmodligen medan han ännu levde. Efter döden fästes det i den svepeduk som hade lindats runt hans kropp. De anhöriga som tog avsked av mannen fick kanske tröst av bilden och av den tro på att livet fortsätter som den representerade.
Laura Kuurne
Huvudkurator
