Emil Wikströms Gösta Serlachius -medalj, 1926

År 2014 uppmärksammar vi att det har gått 150 år sedan skulptören Emil Wikström (1864–1942) föddes. Den unge Wikström, kallad Wiika av sina vänner, stöddes tidigt av G. A. Serlachius, kommerseråd och grundare av fabrikerna i Mänttä. Samarbetet mellan släkten Serlachius och konstnären fortsatte under bergsrådet Gösta Serlachius tid. Under denna tid uppfördes två monument i Mänttä, G.A. Serlachius-minnesmärke vid stranden av Koskelanlampi och släkten Serlachius gravvård på Mänttä kyrkogård. 

Skulptören och professorn Emil Wikström fungerade som viceordförande och konstkännare i Gösta Serlachius konststiftelse från 1933 då stiftelsen grundades till sin död år 1942. För Wikström var Serlachius framför allt en konstmecenat, vilket framgår av den personliga medalj som Wikström designade för Gösta Serlachius.

Den gjutna bronsmedaljen var Emil Wikströms 50-årspresent till Gösta Serlachius, som firade sin födelsedag den 26 april 1926. Så vitt man vet finns endast detta unika exemplar kvar av medaljen.

Medaljer är konstföremål som är besläktade med skulptur och numismatik dvs. myntkonst. De traditionella medaljerna är runda som mynt, men skiljer sig från dem genom att medaljerna inte har samma växelvärde som pengar, utan är minnesföremål.

En medalj har alltid två sidor. På framsidan (aversen) av Serlachius-medaljen finns skrivet med kapitäler, stora bokstäver, personens namn och Gösta Serlachius profil med ansiktet vänt åt vänster.

På baksidan (reversen) finns med romerska siffror året ”XXVI” samt med kapitäler det svenska ordet ”APRIL”, vilket syftar på Gösta Serlachius födelsemånad, men även på våren. På baksidan finns Serlachius födelseår och det 50-åriga jubileumsåret skrivna med arabiska siffror “1876” och ”1926”.

Även kvinnan på baksidan av medaljen, som går med lätta steg med böljande kjol, är allegoriskt förknippad med Gösta Serlachius person. Hon är symbol för våren och kanske också konstens musa, som i sin ena hand bär ymnighetshornet, symbolen för överflöd och välstånd, och i den andra handen en blombukett, symbolen för våren och skönheten.

Efter präglingen har medaljen fått två inskrifter. På baksidan nertill finns skulptörens namn och medaljens tillverkningsår. En inskrift i cylinderytan berättar om konstnärens förhållande till sin mecenat. “Till min vän Gösta Serlachius från Wiika”.

Marjo-Riitta Simpanen
Forskare, konsthistoriker