Anselm Kiefer, Väinämöinen Ilmarinen, 2018
AUGUST 2020
Tysken Anselm Kiefer (f. 1945) behandlar i sina storskaliga verk teman som hänför sig till såväl historien och mytologin som filosofin och litteraturen. Väinämöinen Ilmarinen är den första målningen av Kiefer som anskaffats till Gösta Serlachius konststiftelses samling.
I Anselm Kiefers verk Väinämöinen Ilmarinen (2018) kan man se drag som är kännetecknande för konstnärens produktion. Målningen som till sin yta är storskalig beskriver ett åkerlandskap som snarare påminner om ett nedbränt och bombat slagfält. Horisontlinjen ligger mycket högt upp. Dessutom har Kiefer i verket tillagt såväl skönskrift som lösryckta, tredimensionella element, så som han ofta gör.
Hänvisningarna till litteraturen och mytologin är återkommande i Kiefers produktion. Konstnären har behandlat till exempel den germanska mytologin och Kabbalan men har också varit intresserad av det finländska nationaleposet Kalevala. Kiefer läste Kalevala redan i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet men har under de senaste åren på nytt återkommit till verket och blivit inspirerad av dess dikter. Detta framgår också av namnet på målningen Väinämöinen Ilmarinen. Det härjade landskap som man kan se i verket förknippas dock troligen inte enbart med Pohjas åkrar, med Kalevalas moar.
Historien och mytologierna är i Kiefers produktion universella. I olika länders och kulturers berättelser finner man sammanbindande teman och liknande persongestalter. Ilmarinen som i målningen har attribuerats i samband med ett flygplan var i Kalevala inte endast smideshjälte utan också skapare av himlavalvet och utplacerare av himlakropparna. Väinämöinen har å sin sida ansetts ha sin del i skapandet av jorden. Till exempel i det antika Greklands mytologi innehade Uranus och Gaia motsvarande roller.
Väinämöinen var dessutom en skicklig båtbyggare. Är ubåten rostig så att den bättre ska påminna om den där ”båten av mässing och koppar” med vilken Väinämöinen lämnade sitt folk? Å andra sidan hänvisar den rostiga ubåten som har fastnat på torra land till den melankoli som är karakteristisk för Kiefers konst. Konstnären betonar ständigt hur skönhet och glans är förbiilande och hur mänskliga bemödanden till slut blir till aska. Mänskligheten lär sig inte av sina misstag.
Ett centralt motiv som Kiefer ännu idag i sina målningar arbetar med är också kriget. Konstnären är känd speciellt för sina verk där han behandlar Tysklands tragiska arv efter nationalsocialismen, andra världskriget och holocaust. I målningen Väinämöinen Ilmarinen hänvisar flygplanet och ubåten till kriget. Å andra sidan kommer man när man i Kiefers konst ser vinrankorna utan blad som blivit förkolnade också att tänka på rader av hjältegravar.
Väinämöinen och Ilmarinen var också finländska pansarfartyg. Ilmarinen sjönk år 1941 efter att ha kolliderat med en havsmina. Fartyget tog med sig 271 besättningsmedlemmar. Också finländska ubåtar har namngetts efter mytiska väsen, såsom Iku-Turso som förekommer i Kalevalamytologin, eller Vetehinen och Vesihiisi som enligt folktraditionen trivdes i vattendragen.
Kiefer har också tidigare i sina målningar fört in (u)båtar och flygplan. Exempel på sådana här tidigare verk är Farväl till England (1994), Så långt som natten räcker (2002) och Gestalt–Varande (2011). I en av delarna i den sistnämnda jättelika triptyken har en ubåt gått på grund i bergen och den mytiska– i det här fallet bibliska – hänvisningen aktiveras i övre vänstra hörnet genom det skrivna namnet Noah. Alla tre verken hör till Hans Grothes samling och man fick se dem i Mänttä under åren 2015–2016 som en del i Serlachiusmuseernas breda Kieferutställning.
Väinämöinen Ilmarinen anskaffades till Gösta Serlachius konststiftelses samling genom förmedling av Albright-Knox-museets direktör Janne Gallen-Kallela-Sirén. Sirén arbetar också som styrelseordförande för Anselm Kiefers konststiftelse. Kiefer donerade verket till finansieringskampanjen för Albright-Knox-museets utvidgningsprojekt, men istället för att auktionera det erbjöd man det direkt till Serlachiusmuseerna.
Tomi Moisio
Forskare
