Konservering av Ilja Repins Porträtt av Fru Rivoir

Till Gösta Serlachius konststiftelses samlingar hör Ilja Repins oljemålning Fru Rivoirs porträtt från år 1918. Verket blev konserverat för att det utlånades till en omfattande Repinutställning i Galleri Tretjakov i Moskva. Porträttet hängs upp i september 2019 på utställningen Herrgårdens klassiker som visas på Serlachiusmuseet Gösta.

Ilja Repin (1844–1930) var en konstmålare född i Ukraina som under största delen av sitt liv studerade och arbetade i Ryssland. Vid en mera mogen ålder bosatte han sig permanent i Finland, i byn Kuokkala i Terijoki. Repins oljefärgsmålning Fru Rivoirs porträtt (1918) daterar sig till tiden då konstnären bodde i Finland. Målningens kvinna klädd i svart klänning föreställer lärarinnan i franska Alisa Rivoir.

Målningsbottnet till Fru Rivoirs porträtt är av gammalt linoleum, dess framsida har en lågt reliefmönstrad yta av rutor och ornamentdekorationer tryckta i blå färg. Porträttet har målats med oljefärger direkt på linoleumytan. Målningssättet är alla prima, det vill säga målningen har gjorts med vått-i-vått -tekniken vilket gör att man inte särskilt kan skilja åt finslipningsskedet från grundmålningen. Repin har målat skissartat grova penseldrag med tjocka och täckande färger. Mellan färgytorna finns tomma glipor i vilka man ser linoleummålningsduken.

Porträttet har från mars till augusti 2019 varit utlånat till Ilja Repin-utställningen i Tretjakov-galleriet i Moskva, vilket är orsaken till av det blev konserverat. Först blev verket dokumenterat genom fotografi och i skrift. Problemen som uppenbarade sig i verket var torrsprickor, ytsmuts, en repa i lackytan, en liten del av målningen som saknade målfärg samt att målningsdukens spänning hade slaknat. Dessutom var ramens struktur bristfällig.

Det mest iögonenfallande i Fru Rivoirs porträtt var de rikliga torrsprickorna på det svartbruna färgområdet på klänningen. Kontrasten mellan de vita torrsprickorna och den mörka målningsytan störde visuellt åtskiljandet av verkets finstämda färgnyanser och plattade till dess bildmotiv. Det finns många målningstekniska orsaker till att torrsprickor uppkommer såsom pigmentens konsistens och storlek, oljebindemedlets kvalitet, grunderingsmaterialet och målningstekniken. Oljefärgen kan till sin konsistens vara till exempel för tjock och fettig, eller en ny målningsyta har bretts ut för snabbt på en yta som ännu är våt. Också ett avvikande från grundregeln från fetare till tunnare kan orsaka torrsprickor då målningsytan torkar och blir hård.

Jag började konserveringen av porträttet med att rengöra baksidan från gammalt löst damm. Som följande stärkte jag målningsbottnets spänning som hade slaknat genom att kila den och rengjorde bildsidan från ytsmuts. Lackytan avlägsnade eller förtunnade jag inte för att den inte ännu på ett anmärkningsvärt sätt hade blivit mörkare. Den arbetstid som stod till förfogande skulle inte ha räckt för en långsam lackborttagningsfas och en ny lackering.

Efter att jag rengjort ytan började jag avlägsna torrsprickorna genom att restaureringsmåla för att jag ville höja porträttets estetiska värde. Jag restaurerade också verkets bristfälliga målfärg och avlägsnade en gammal repa som fanns i lackytan. Restaureringsmålandet av torrsprickorna var minutiöst och tog månader i anspråk. Enligt konserveringens etiska regler utförde jag restaureringsmålningen så att lagret senare kan avlägsnas utan att förorsaka skada i den ursprungliga målningsytan.  Som avslutning på konserveringen fäste jag porträttet i en ny stadig utställningsram vars syfte är att skydda verket under den tid det är utlånat till Tretjakovs galleri, och efter det i herrgården i konstmuseet Gösta.

Salla Koskiniemi
konservator