Sommargäst i Mänttä för 135 år sedan
AUGUSTI 2022
Sommarmånaderna är den livligaste tiden i Mänttä. Konststadens bildkonstutbud växer varje år på ett sådant sätt att det börjar bli nödvändigt för sommargästerna att stanna rentav flera nätter. Förutom Serlachiusmuseerna och Mänttä bildkonstveckor utövar även många små objekt ambitiös utställningsverksamhet.
På orten skapas också konst. Serlachius-residensets internationella och inhemska konstnärer gör sitt arbete och presenterar sina projekt i residensets galleri året om. Konstnärerna vars verk visas på Serlachiusmuseernas utställningar besöker i allmänhet Mänttä flera gånger.
Gästande konstnärer är inte någon ny syn i Mänttä. Ända sedan kommerserådet G. A. Serlachius tid har på orten skapats nationellt och även internationellt betydelsefull konst. I juni och juli 1887 var den unge konstmålaren Akseli Gallen-Kallela (på den tiden ännu Axel Gallén) i Mänttä för att måla patronens porträtt. Han skrev till sin norske konstnärsvän Carl Dørnberger på midsommaraftonen och berättade att han höll på att måla ett porträtt som det var nödvändigt att blev så bra som möjligt, för det skulle komma att ge bra betalt. Den unge mannen, liksom många samtida konstnärer, behövde pengar för att på nytt kunna resa till Paris för att arbeta. Ur karriärsynvinkel var det väsentligt att följa med sin tids konstfält, och man kunde även få sina egna verk med på den årliga utställningen på Parissalongen.
Porträttet var för Gallen-Kallela ändå något mer än ett beställningsarbete han gjorde för pengar. Den 7:e juli skrev han från Mänttä på nytt till Dørnberger och berättade att han höll på att måla porträttet med kärlek, ”con amore”.
Porträttet infogar sig i miljöporträttraditionen, som visar den porträtterade i hens egen omgivning. G. A. Serlachius grundade år 1868 ett träsliperi i Mäntänkoski och lyckades trots stora svårigheter skapa ett lönsamt industriföretag i Mänttä. I porträttet är Serlachius avbildad när han går på en runda i sin pappersfabrik. Han står i fabrikshallen i brun kostym, med kalott på huvudet och spatserkäpp i handen. Den arbetande mannen som avbildats i bakgrunden står med ryggen åt vid pappersmaskinen.
Bildens komposition och patronens position påminner om gamla fursteporträtt, trots att den spira som där utgjorde symbol för makten i Serlachius porträtt visserligen har bytts ut mot en spatserkäpp. Gestalten av arbetaren som syns i bakgrunden är dock en påminnelse om den maktkonstellation som var oundvikligt närvarande på fabriken.
G. A. Serlachius och den 18-årige Akseli Gallen-Kallela träffades för första gången i Åbo på restaurang Samppalinna år 1883. I samma sällskap var också skulptör Emil Wikström. Knappast anade någon av dem då vilka långtgående följder det här mötet skulle få. Patronen blev en viktig mecenat för Gallen-Kallela.
Efter Serlachius död följde hans brorson Gösta Serlachius med Gallen-Kallelas karriär och skaffade sig en betydande samling av hans verk. Så är konstnären också fortfarande den viktigaste Guldålderskonstnären i Serlachius konstsamling. I samlingarna finns 190 verk av Gallen-Kallela, av vilka den färskaste anskaffningen är från år 2017. Konststiftelsen å sin sida fortsätter på båda Serlachiusarnas tradition genom att till orten bjuda in konstnärer för att arbeta och visa sina verk.
Laura Kuurne
Samlings- och utställningschef
Källor och tilläggsuppgifter:
Teemu Keskisarja: Vihreän kullan kirous. G. A. Serlachiuksen elämä ja afäärit (Det gröna guldets förbannelse. G. A. Serlachius liv och affärer). Serlachiusmuseernas publikationer 1..
www.lahteilla.fi. Akseli Gallen-Kallelan ja Carl Dørnbergerin taiteilijaystävyys ja kirjeenvaihto.
