Den vita arméns minnesalbum

I Gösta Serlachius konststiftelses arkiv finns vita arméns minnesalbum från år 1918, i vilket det finns bilder av arméns befäl. På albumets försättsblad finns Carl Gustaf Emil Mannerheim och dedikationen: ”Till vapenbrodern från 1918, Generalintendent vid finska armén Överstelöjtnant Gösta Serlachius av Överbefälhavaren General Mannerheim”.

Serlachius och Mannerheim korresponderade per brev om albumet som höll på att utarbetas på hösten 1919. Synbarligen hade det varit på förslag att också föra in situationsbilder av krigföringen i det, men både Serlachius och Mannerheim stannade för porträtt som hade tagits av professionella fotografer, varav det i albumet finns 38 stycken.

”Då albumet nu dessa dagar måste iordningställas för att en gång bli färdigt, vore jag tacksam om Ni omgående ville meddela mig när Ni avsänder fotografierna. Dessa behöver inte vara uppklistrade på kartong då de i alla fall måste klistras i albumet”, skrev Serlachius till Mannerheim den 27.10.1919.

Mannerheim svarade att han själv inte tog några fotografier under kriget, men att i hans ägo nog finns en hel del bilder. ”Jag medsänder nu mitt eget fotografi – om det kan användas – eftersom jag naturligtvis inte har något emot att figurera med bland de övriga berömda personerna i det kommande betydelsefulla albumet.”

Gösta Serlachius kom eller hamnade av en slump i ledningen för den vita arméns högkvarters etappstab och dess intendenturavdelning. Han var på väg hem till Mänttä från sina resor i början av februari 1918. I Vilppula utkämpades strider genom vilka man försökte åstadkomma en lösning när det gällde herraväldet över Haapamäki järnvägsknutpunkt och samtidigt hela järnvägsförbindelsen mellan Österbotten och Karelen. Till Vilppula hade skickats av de vitas styrkor från andra delar av Finland, men det fanns ingen plan för att sköta om dem.

Serlachius tog som kännare av orten hand om saken och skickade från krigsaktiviteternas mitt ett meddelande till Mannerheim där han berättade att han stod armén till förfogande. På ett par dagar fick han ordning på livsmedelsförsörjningen för de vita som stred i Vilppula och satte sig på tåget till Vasa. Först under resan fick han Mannerheims telegram – denne kallade Serlachius i arméns tjänst.

Härmed började Gösta Serlachius karriär som ”Finska arméns överintendent”, vars uppgift var att för armén införskaffa, lagra och distribuera kläder, mat och foder för djuren. Intendenturen hann anställa ambulerande rådgivare och grunda närmare tjugo distriktskontor på olika håll i Finland under kriget. Ett av dem fanns i Vilppula. Serlachius utnyttjade snabbt också de industrianläggningar som lydde under hans jurisdiktion för att tjäna krigföringen. I Mänttä fabrikers maskinverkstad reparerades arméns utrustning, och Mänttä pappersfabriks maskin producerade cellulosabomull för krigssjukhusen. Vita arméns tryckarbete och regeringens sedelpapper producerades i Serlachius bolag.

”Med en energi som inte kände några gränser tog Herr Serlachius itu med arbetet och skapade trots de nästan övermäktiga svårigheterna den nuvarande överintendenturen, som drog nytta av landets alla resurser och på ett väsentligt sätt inverkade på frihetskrigets lyckliga slutresultat”, skrev Mannerheim och belönade Serlachius som i ungdomen undvikit vapentjänst med ett II klassens frihetskors och militärgraden överstelöjtnant i reserven.

Intendenturen som varade i fyra månader, de vitas seger och segerparad i Helsingfors 16.5.1918 avslutade ett ur den segrande sidans och Gösta Serlachius synvinkel lyckat krig. Musikkårerna angav takten för paradens 12 000 -mannamarsch, i spetsen för vilken red överbefälhavare Mannerheim och hans stab. Överstelöjtnant Gösta Serlachius ledde paradstyrkornas bilkolonn och poserade i fotografierna med den vita arméns övriga befäl.

Helena Hänninen
forskare