Mänttä cellulosafabriks fasadritning

MARS 2020

G. A. Serlachius Ab grundade år 1913 i Mänttä en sulfitcellulosafabrik vars fasadritningar beställdes från Valter och Ivar Thomés arkitektbyrå. Ritningen som är daterad den 20:e oktober 1913 är en del av en helhet bestående av närmare 10 000 ritningar som berör Mänttä cellulosafabrik och som hör till Serlachiusmuseernas samling. 

I Mänttä började man framställa papper år 1881. Då använde man sig som massa av slipmassa från Mänttä och Filpula sliperier, i vilka pappret som framställdes blev brunt. Efterfrågan på ljusare papperssorter framställda av cellulosa växte och redan Gustaf Adolf Serlachius planerade byggandet av en cellulosafabrik i Mänttä. I Finland hade cellulosa framställts sedan år 1872. Cellulosafabriken i Mänttä var Finlands elfte. För planeringen av den ansvarade ingenjörerna A. M. Hedbäck och John Hedbäck. Fasadritningarna beställdes av Valter och Ivar Thomé som sedermera ritade också cellulosafabrikerna i Kemi, Björneborg, Varkaus och Raumo.

När sulfitcellulosafabriken i Mänttä började sin verksamhet år 1914 bestod den av fyra olika byggnader: vedreseri, syreri, ångkraftverket samt helheten bestående av kokeriet, massagroparna och torkningsavdelningen. Ritningen som fått namnet cellulosafabriken presenterar den sistnämnda av dessa avbildad i riktning från Mäntänlahti, det vill säga från söder. Ur processens synvinkel bör man läsa Mänttä cellulosafabriks fasadritning från höger mot vänster. 

Den tornliknande delen är kokeriet, som när byggnaden blev färdig hade två kokare. De var cylindrar som upptill var rundade och nertill trattliknande, och som fyllde tre hela våningar. I fjärde våningen fanns kokarnas fyllningshål och en sorts tratt genom vilken flisen rann för att fylla kokaren. Kokeriets översta våning var den så kallade flisvinden där flisens transportanordningar bevarades. 

Från kokarna tömde man cellulosan i massagropar för rengöring varefter den fibrerades i separatorer. Denna fas skedde i en del som var två våningar hög och låg bredvid kokeriet och efter vilken siktningsavdelningen tog vid. Där avlägsnades orenheter från massan såsom grenar eller sand, och den förtjockades. 

Massan transporterades som våt till pappersfabriken som var verksam intill, men cellulosa som såldes till andra fabriker måste torkas och läggas i balar för transportering. Slutändan av byggnadens låga del innehöll en torkningsmaskin i vilken man ur den grötliknande massan med hjälp av viror, torkningscylindrar och het ånga fick det överflödiga vattnet att torka bort. Den allra sista fasen före lagringen och transporteringen var balningen där man samlade upp de fyrkantiga cellulosaarken och band ihop dem till balar på 250 kilogram. 

Byggnaden var när den blev färdig till sin planritning jämntjock ända från kokeriet till torkningsavdelningens ända där den smalnade diagonalt. Efter ett par år förlängdes den och även torkningsavdelningens gavel fick en rektangulär form. Ovanför huvudbilden har ritats den förutsedda kommande förlängningen av kokeriet. Kokarnas antal växte med tiden från två stycken till upp till tio stycken och byggnaden utvidgades flera gånger i riktning syd-nord. Kokarna placerades i en rad, genom vilket kokeriet fick sin smala, höga och långdragna form. 

Mänttä cellulosafabrik stängdes år 1991. Under sin nästan 80 år långa verksamhet ökades fabrikens kapacitet och man utvecklade processen, på grund av vilket den ursprungliga byggnaden i 1913 års ritning så småningom har smält in i nya skikt. En som passerar längs vägen ser av den kokeriets östra sida. Om man ser från Mäntänlahti eller från Mäntänvuori så är den ursprungliga byggnadens gestalt ännu igenkännbar. 

Milla Sinivuori-Hakanen
forskare 

Källor:
Hovi-Wasastjerna Päivi, Arkkitehti Valter Thomé – Harmoniaa etsimässä. Hämeenlinna 2009.
Norrmén P. H., Mänttä bruk 1968–1928. 1928.
Ritnigar till Mäntän cellulosafabrik, Serlachiusmuseer, ritningssamling.
Verksamhetsberättelser av Mänttä cellulosafabrik 1917–1954, Arkiver av G. A. Serlachius AB, ELKA.