Ett sällsynt bokblad från boktryckarkonstens första tid
MAI 2023
Gösta Serlachius konststiftelse fick år 2011 en betydande donation av Stiftelsen Kivijärvisamlingen. Det är frågan om skulptören Harry Kivijärvis (1931–2010) konstsamling, som innehåller förutom skulptörens egna verk den konstsamling han samlade. Till den hörde ett text- och grafikblad från de första årtiondena av boktryckarkonstens historia vars uppgifter i katalogen var tydliga:
Wolgemut, Michael (osäkert), illustrationsarbete för Schedels Nürnbergkrönika, i pappret vattenstämpeln: A Koberger, Nürnberg 1493. Religion; Adam; Eva; Kristus
Det var tydligt att pappret var ett blad ur en bok i folioformat, till numreringen IX. På bladet genomförd på träsnittsplattor förenades en textdel och en illustration av Adam och Eva efter utdrivningen ur paradiset. På baksidan beskrevs gestalter ur Gamla Testamentet i form av ett släktträd, från och med Adam. Objektet gick emellertid ganska lätt att känna igen som en liten del av den berömda Nürnbergkrönikan skriven på latin, vars ursprungliga namn är Liber Chronicarum.
Krönikan är en så kallad inkunabel, det vill säga den har tryckts kort efter att boktryckarkonsten uppfanns, före år 1500, i det här fallet år 1493. I krönikan lyckades man komplettera för första gången rikligt med högklassiga illustrationer som stödde texten. Det var fascinerande att identifiera ett objekt som på ett oväntat sätt avvek från den övriga konstsamlingen, och som var en del av boktryckarkonstens tidiga historia.
Det är frågan om en illustrerad världshistoria, vars författare var den nürnbergske humanisten Hartmann Schedel (1440–1514). I sitt huvudverk förenar han på ett fördomsfritt sätt traditioner, legender, religion och fakta till en cykel som strävar till att förena den teologiska historieskrivningen med sin tids humanistiska insikter och den gryende empirismen. Författaren drar sig inte för att i sina texter låna från antika och medeltida författare.
Man bedömer att endast en tiondedel av texten utgörs av författarens självständiga, icke-lånade berättelse. Förutom på världshistoria fokuserar krönikan på att med hjälp av topografiska bilder och text visa fram byar och städer i Europa och Främre Orienten. Egentliga kartor finns det två: en som visar hela världen samt en som visar Nord- och Mellaneuropa.
Boken omfattar över 600 sidor. Träsnittsplattorna för de cirka 1 800 illustrationerna karvades ut i Michael Wolgemuts och Wilhelm Pleydenwurffs arbetsrum. Själva tryckningsarbetet gjordes av Anton Koberger, vars tryckeri på sin tid var det största i den tyska världen.
Texten med sina bilder har tryckts på ett redan lite gulnat, men högklassigt och vackert lumppapper. Tryckningen på bildplattorna har fått pappret att på ett karakteristiskt sätt lite töja och bukta sig. I pappret urskiljer sig vattenlinjerna det vill säga de spår som virans trådar i framställningsfasen lämnar efter sig i den fuktiga pappersmassan. I mitten avskiljer sig också vattenstämpeln, kanske en krona. Arkets storlek är 47,3 x 32,3 cm, vilket ger en bra bild av den storskaliga och värdefulla bindningen. En del av bladen överlämnade man efter tryckningen till att färgläggas av lokala konstnärer; det här exemplaret är dock monokromatiskt.
De drygt fem hundra år som gått har endast gett upphov till obetydliga skador. I papprets kanter fanns smuts, små bristningar och slitage som resultat av att man handskats med det. På några ställen hade en larv försökt smaka på pappret, men konstaterat att den nog har avnjutit smakligare luncher. I något skede har man också kommit på att fästa ett par nu redan gulnade plasttejpbitar i pappret.
Som konserveringsåtgärd torrputsades och tvättades pappret i en vattenbassäng, vilket lösgjorde smutsen och den gula färg som uppstått som biprodukt av surheten från det. När åldrandefaktorerna som orsakats av smuts och syrlighet sköljs bort från pappret förlängs dess levnadsbåge och dess estetiska uttryck förhöjs. Tejpbitarna togs bort på mekanisk väg, och de små bristningarna reparerades med vetestärkelseklister och långfibrigt Japanpapper.
Enligt uppskattning finns det cirka 1 200 exemplar kvar av Liber Chronicarum. Under tidernas lopp har människor i förtjänstsyfte rivit illustrerade böcker och manuskript och sålt dem som enskilda blad. Den aktuella boksidan har enligt uppgift köpts på Nordiska Antikvariatet i Helsingfors 1971.
Anna Aaltonen
Bok- och papperskonservator
