Emil Wikström och porträttet av mecenaten
JANUARI 2025
Den unga, endast tjugo år gamla Emil Wikström formgav porträttet av sin mecenat, patron G. A. Serlachius på en medaljong vid månadsskiftet juli-augusti 1883.
Mänttä patron Gustaf Adolf Serlachius (1830–1901) var en vän av konsterna och mecenat. Han hade möjlighet att bekanta sig med konsten under sina många resor till Europa, bland annat på industriutställningar som hade stora konstavdelningar.
Serlachius som till sin tankevärld var fennoman noterade under sina resor att det i industrikretsar fanns understödare av konsten, tog modell av detta och sökte kandidater för sin egen mecenatverksamhet. Hans val föll på de unga konstnärerna Emil Wikström (1864–1942) och Akseli Gallen-Kallela (1865–1931), som delade patronens fosterländska, nationalromantiska konstsyn.
Vid mötet mellan ynglingarna som var i början av sin konstnärliga bana och den åldrande patronen spelade även slumpen in. På Mänttä fabrik arbetade på 1870-talet som kontorist Axel Lindencrona, som sedermera flyttade till Åbo och blev chef på telegrafstationen. Han var vän till de ovan nämnda konstnärerna. På en av sina Åboresor träffade Serlachius Lindencrona och några konstnärer som befann sig i hans sällskap på restaurang Samppalinna. Här började patronens och Wikströms bekantskap, och snart blev Serlachius även bekant med Wikströms vän Gallen-Kallela (från år 1907 Axel Gallén).
De unga konstnärerna var tacksamma föremål för understödet. Serlachius hjälpte dem ekonomiskt och ledde dem att skapa finsk konst. Serlachius kritiserade bittert till exempel Albert Edelfelt som inte avbildade folket i inre Finland utan förfallna hus i Borgå, eller Ville Vallgren, som i sin konst hade förglömt sina fäders jord. Serlachius och Gallen-Kallela diskuterade i sin brevväxling till exempel målningen Aino som hänförs till nationalromantikens genombrott. Samtidigt erbjöd han arbetarna på sin fabrik som modeller för Wikströms skulpturer.
Emil Wikström gjorde på sin första Mänttäresa förutom medaljongen med fabrikörens porträtt dessutom en tuschteckning av fabriken och graverade i locket till ett cigarretui in motivet ”från östra sidan av Näsijärvi”, som avbildade ett tåg på bron över Vilppulankoski. Det senare motivet förevigade något som var viktigt för Serlachius, järnvägsspåren till Österbottenbanan, som han efter stor ansträngning hade lyckats få vänd så att den löpte längs östra delen av Näsijärvi och nära hans egna fabriker.
Den åldrande patronen och den unga konstnären Wikström reste på 1880-talet tillsammans och av allt att döma på Serlachius bekostnad ända till Mellanöstern. År 1889 bekantade de sig med världsutställningen i Paris och firade julen i Rom.
Trots sitt ekonomiska stöd förutsatte Serlachius inte att konstnärerna skulle ge honom av sina verk som valuta för pengarna. Han beställde av dem endast familjeporträtt och andra beställningsarbeten.
Helena Hänninen
Forskare
