Eero Nelimarkka, Bondfolk, 1917

Konstnären Eero Nelimarkkas (1891–1977) oljemålning Bondfolkfrån år 1917 får många finländska konstvänners mungipor att dra sig uppåt. Någonting i verket får en att skratta, fastän målningen till sin stämning är närmast dystert grå.

När konstnären har gjort sin målning har han på sin palett haft huvudsakligen bara olika nyanser av grått, brunt och svart. Dessutom verkar den stadiga husmodern som står i förgrunden butter. Någonting förargar henne.

Kunde kvinnans dåliga humör på något sätt hänga ihop med den man som står längre i bakgrunden med ryggen åt? Vad kan vara orsaken till kvinnans grämelse, och varför har mannen avbildats längre bort och dessutom med ryggen åt?

Trots att det finns ett fysiskt avstånd mellan paret, har konstnären kompositionsmässigt placerat figurerna nära varandra. Kvinnan och mannen hör liksom ihop. I målningen ryms mellan dem en strimma av grå himmel som breder ut sig, ett skogsbryn vid horisonten, ett område av vintriga plogfåror och gärsgårdar – samt en flaska som skymtar fram i mannens ficka.

Brännvinsflaskan torde också vara nyckeln till tolkningen av verket, för dem som känner till den finländska alkoholkulturen är det ju självklart att just flaskan måste vara orsaken till oenigheten mellan mannen och kvinnan.

Eero Nelimarkka målade verket under året då Finland blev självständigt, 1917. Konstnären hade samma år målat också ett annat verk, som hör till en privat samling, Proklamationen, utlysandet av Finlands självständighet 1917.Det beskriver invånare på landsbygden som har samlats för att läsa en kungörelse som har fästs på väggen till ett rödmyllat hus, och som berättar att den självständiga staten och nationen Finland nyss har fötts. I målningen har avbildats samma kvinnogestalt och samme man med sina brännvinsflaskor som finns i Gösta Serlachius konststiftelses verk Bondfolk.

I Finlands historia hör nationalitetskampen och brännvinet ihop. Från och med slutet av 1800-talet utgjorde nykterhetsidealet, och senare från och med början av 1900-talet också kravet på en förbudslag, en central del av självständighetskampen. När Finland sedan blev självständigt 1917 och den unga republiken började besluta om sina egna ärenden, röstade landets riksdag fram en förbudslag.

Förbudslagen var i Finland i kraft mellan åren 1919-1932. Syftet med lagen var att hålla alla finländare nyktra. Absolutismen och förbudslagen drevs kraftigt av just kvinnfolket. För alla män var det uppenbart inget självklart tillstånd att hålla sig enbart till vatten.

Marjo-Riitta Simpanen
Konsthistoriker