G. A. Serlachius bolagets bordslöpare med OS-motiv
Helsingfors olympiska spel år 1952 hör till de mest betydande händelserna i Finland. Den viktiga internationella elittävlingen syntes också i de vardagliga pappersprodukterna. Bordslöparen Kisa (Tävling) som framställdes på G. A. Serlachius Ab:s fabrik i Mänttä har bevarats i Serlachiusmuseernas föremålssamling.
Bordslöparen som är framställd av kräppapper har illustrerats med rödgröna och blåbruna tecknade bilder, som föreställer olympiska grenar. Helheten som består av tolv teckningar är cirka 60 cm lång och den upprepar sig som ett enhetligt bildband på duken som såldes som en rulle. Rullens bredd är cirka 34 cm. Om man jämför med dagens engångsdukar av fibertyg är materialet tunt; det påminner snarast om skyddspappret som används på undersökningsbord inom hälsovården.
De olympiska grenar som förekommer i illustrationerna är tyngdlyftning, boxning, kulstötning, spjutkastning, fotboll, stavhopp, gymnastik, rodd, släggkastning, brottning, höjdhopp och diskuskastning. I ljus av statistiken är valet av grenar så naturligt det kan vara: i många av dem hade Finland lyckats nå medaljer under första halvan av 1900-talet. Det att löpningen saknas i dukens bildmotiv är en smula överraskande, Finland hade ju i alla olympiska sommarspel sedan 1912 och fram till andra världskriget fått en medalj i grenen. I London 1948 lyckades finnarna emellertid inte nå upp på prispallen i den grenen, så sedan den senaste olympiska medaljen i löpning, i Helsingfors olympiska spel, hade det redan gått 16 år.
I bordslöparen Kisa har man i bakgrunden till många av bilderna ritat olympiastadions publikhav och rad av flaggor. De böljande konturerna i stackmolnen skapar sinnebilden av en soligt blåvit himmel. I de enskilda teckningarna finns beskrivande detaljer. I bilden som visar brottning tävlar en finsk idrottare, som betraktas av två figurer på läktarens första rad, utstyrda i kostym och kravatt. I höjdhoppsbilden kan man hitta ett par funktionärer som är klädda i luftiga idrottskläder och kulstötningen fotograferas av en rent ut sagt agentlik man i poplinkappa och hatt. Den lätt igenkännbara silhuetten av Helsingfors stadiontorn förenar bilderna med Finlands första och tills vidare enda olympiska spel.
Alla idrottarna i teckningarna är män. Kvinnornas tävlande speciellt inom friidrotten var i Finland under 1900-talets första hälft föremål för dispyt. Det ansågs bland annat som oestetiskt och osedligt. En idrottsjournalism som representerade den här synen formade attityderna, och den allmänna åsikten när det gällde kvinnornas tävlingssport var negativ. I år 1924 års olympiska sommarspel i Paris fanns det inga kvinnor alls i det finska tävlingslaget. Fyra år senare hade det kommit med ett par kvinnor som tävlade i simgrenarna. De kvinnliga friidrottarna fick representera Finland först i Berlin år 1936. Eftersom det fanns ytterst få kvinnliga tävlare, var det klart att medaljerna inte alls heller kom in i samma skala som i de manliga serierna. Den första finländska kvinnan som fick en olympisk medalj i sommargrenarna var Kaisa Parviainen, som fick silver i spjutkastning i London år 1948.
Produkter som hörde ihop med Helsingfors olympiska spel framställdes av många företag. G. A. Serlachius Ab framställde av kräppapper förutom bordslöparen också servetter illustrerade med motsvarande tecknade bilder och med olympiska ringar. De skiljer sig med sina uttalat manliga illustrationer från andra dukningsprodukter som nästan undantagslöst illustrerades med feminina motiv.
Milla Sinivuori-Hakanen
Forskare
