Konstverk och smittsjukdomar

JANUARI 2022

I en somrig skog mitt bland blommande getpors ser en ung flicka med en förtorkad aspgren i sina händer ut ur målningen med stora vidöppna ögon och påminner oss som lever mitt bland dagens pandemi om nu till största delen besegrade smittsjukdomar. 

Som modell för Akseli Gallen-Kallelas verk Flicka (1895–1896) stod den 12-åriga Vilhelmiina Ruhanen (1884–1961) från Lahomäki torp i Ruovesi som nyligen legat sjuk i tyfus. Barnets magerhet och kläderna som börjat sitta löst, groparna i kinderna, det glesa håret samt skuggorna under de stora vidöppna ögonen berättar om sjukdomens påfrestningar. Den intensiva blicken riktar sig direkt mot betraktaren och utmanar en till att bekräfta det lidande hon upplevt. Även om flickan står i en somrig björkskog omgiven av den blommande getporsen, ger den gulnade aspgrenen i hennes händer en antydan om hösten och döden.  

Vilhelmiina som förevigats i målningen återhämtade sig emellertid och blev vuxen. Under hennes levnadstid försvann tyfusen, som spreds via det smutsiga dricksvattnet, genom förbättrade vattenledningar och avloppssystem från större delen av Europa och USA. 

Den dystra blicken hos barnet i bilden och den vissnande aspgren hon håller i sin hand känns också som om de ger en gestalt åt ett tidigare ödesdigert smittsjukdomsfall: konstnärens förstfödda dotter Impi Marjatta hade avlidit i difteri 1895. Sjukdomen som smittade via saliven förorsakade återkommande epidemier ända till 1900-talets början och dödade speciellt barn. Därefter har förbättringen av hygienen och nutritionsnivån samt en bred vaccinationstäckning gjort också den sällsynt i Europa. 

En oförskönad beskrivning av sjukdom, lidande och samhälleliga missförhållanden hörde till det naturalistiska konstbegreppet under vars flagga Gallen-Kallela påbörjade sin karriär. Han beskrev den vanliga ödemarksbefolkningens hårda liv och även sjukdomar till exempel i skissen Lönnföderska (1885) och i verket Sårfeber (1889). Under det följande decenniet smög sig i hans konst in element som hänvisar ännu mer till symbolismen och andligheten och som förenas i en varm folkskildring. Glorian i målningen Kristi huvud (1895) förvandlar den karga mannen av folket till Kristus. I verket Flicka kröner solstrålarna i håret å sin sida gestalten av torparflickan som tärts av sjukdom med den gloria som för det mesta är förbehållen helgon och martyrer. Också de markerade konturerna samt kontrasten mellan det gula ljuset och den violetta dräkten för verket från den realistiska folkskildringen i riktning mot symbolismen. 

Vid samma tid behandlade Gallen-Kallela också livets och dödens gränsland i det mer utpräglat symbolistiska verket med Kalevala-motiv Lemminkäinens moder (1897). I verket som målats i en fullständigt syntetisk stil med tydliga konturer och starka svarta, röda och vita färgfält har konstnären valt som sitt motiv det ögonblick av den djupaste förtvivlan som finns i berättelsen: Lemminkäinens mor har nedstigit till dödsriket, samlat upp sin sons kvarlevor ur Tuonela älv och försöker förgäves få ynglingen att vakna upp. I Kalevala-variationen av det kristna Pietà-motivet använde sig Gallen-Kallela som modeller av sig själv och sin egen mor, vars skarpa drag och intensiva blick redan modellens kantiga gestalt i den tidigare målade Flicka förebådar. Och som i den somriga skogen i Vilhelmiinas fall vinner också i Lemminkäinens saga till sist livet, och biets nektar väcker hjälten till liv. 

Petra Lehtoruusu 
Amanuens