Leda och svanen

OKTOBER 2024

Den förmodade upphovsmannen till ett verk i Serlachius samling, Jan van der Straet, ifrågasätts i en ny studie. 

I målningen vilar en lättklädd kvinna i halvsittande ställning inne i ett palats på tyger och kuddar broderade med guldstänger. Den blå veckade ärmen i den avtagna klänningen syns bakom henne. Närvarande är också två gossebarn som påminner om kupider samt en storskalig svan, vars näbb kvinnan ömt håller om. Den ovanligt skickligt målade svanen är överguden Jupiter i den grekisk-romerska mytologin, som enligt myten blev förälskad i drottning Leda av Sparta när hon badade i floden Eurotas. Kvinnan i målningen är alltså Leda, och de två gossebarnen är de två dioskurerna som föddes genom mötet, Pollux och Castor, på vars berättelse stjärnbilden tvillingen baserar sig. 

Leda och svanen är ett av de kändaste av Jupiters talrika kärleksäventyr, i vilka gudagestalten förför målet för sin lust i det att han ändrar form. Temat var populärt redan under antiken, och de italienska konstnärerna tog sig på nytt an det i slutet av 1400-talet. Under renässansen spred det sig snart också till norra sidan av Alperna. Myten inspirerade många centrala konstnärer, så som Leonardo da Vinci och Michelangelo. Målningen i Gösta Serlachius konststiftelses samling är också inspirerad av strömningarna efter Michelangelo. I min magisterstudie som blev färdig på våren 2024 behandlar jag detta tidigare outforskade verk. Jag placerade det i det flamländska området nära Antwerpen kring 1550-talet. Verket skapades sannolikt av en tills vidare oidentifierad konstnär eller gesäll i trakten kring Antwerpen. Det kan också vara fråga om ett samarbete mellan flera konstnärer.

Förutom från Michelangelo skönjer man i bakgrunden till målningen influenser från många samtida flamländska mästarkonstnärer. Som influerare kan man nämna åtminstone Michie Coxcie och Cornelis Bos som vidgat sitt kunnande i Italien. Konstnären måste i sitt sammanställande av många bildkällor ha haft tillgång till en bred grafiksamling, och har av den orsaken med nödvändighet hört till en eller flera välbärgade ateljéer. Bildtraditionen som bygger på förebilder ska inte förstås som kopiering, utan som ett sätt att förhöja värdet på ett nytt verk och som en intellektuell lek. Konstnärerna bevisade sin skicklighet och innovativitet genom att förena kända verk på ett nytt sätt. Samtidigt skiljer sig verket Leda och svanen i Serlachius samling märkbart från sina jämförelseobjekt, vilket erbjuder forskaren en läcker konstellation.

I verket syns Europas föränderliga ekonomiska situation och den moraliska uppfattningen om nakenhet och erotik som förändrats i och med renässansen. Det var mer passande att avbilda en naken kvinna i sällskap med en svan än en naken man, men verkets budskap var för betraktaren självklart. Leda och svanen var också ett populärt motiv i sovrumsinteriörer. De lyxprodukter som syns i målningen, så som de dyrbara färggranna sammetstygerna, berättar om det flamländska samhällets blomstring under 1500-talet och om hur borgerskapet berikade sig. Samtidigt blev det vanligare att det fanns målningar i borgarhemmen, och att kvinnor beställde konstverk.

Det exceptionella i målningen väcker även frågor om beställaren av den. Målningens Ledas aktivitet som sexuell aktör är – oavsett de uttryck för sedlighet som finns parallellt – exceptionell för sin tid. Målningen signalerar också både oskuld och begär, något som ger rum för en ytterligare studie. En framtida teknisk studie kan avslöja de svar som gömmer sig under målningens yta, så som förändringarna i kompositionen.

Vera Tuononen
Konsthistoriker