Vilppula järnvägsstation
NOVEMBER 2023
Vilppula-sällskapet har till Serlachiusmuseerna donerat digitala kopior av sin egen fotosamling. I det 60-årsjubilerande sällskapets bilder kan man på ett mångsidigt sätt se Filpulas historia. Bland fotografierna finns bland annat fina tagningar av spårtrafiken och av den 140-åriga Vilppula järnvägsstation.
Finlands första järnväg byggdes från Helsingfors till Tavastehus åren 1857–62. I början av 1870–talet kunde man resa med tåg från Helsingfors till S:t Petersburg och Tammerfors. Som följande planerades en järnväg från Tammerfors till Vasa. Rutten längs Näsijärvis västra sida genom Österbotten till kusten verkade till en början självklar.
På avstånd såg den vise G. A. Serlachius, som tampades med dåliga kommunikationsförbindelser, i järnvägsförbindelsen en stor möjlighet för sin egen fabrik. Han talade i artiklar han skrev i Aamulehti för en bana som skulle gå längs östra sidan av Näsijärvi och försökte 1877 bli borgarståndets representant för Tammerfors, dock utan att lyckas.
Andra som talade för att banan skulle gå i östlig riktning var bondeståndsrepresentanterna hemmansägare Juho Riihimäki från Keuru, och herrgårdsägare Agathon Meurman från Kangasala. Beslutet om banans riktning fattades under lantdagarna 1877–1878, där majoriteten stödde en järnvägslinje som skulle gå genom Vilppula. Banan började byggas 1879.
I egenskap av stor byggarbetsplats erbjöd järnvägen arbete för många, men förde också med sig trista sidoeffekter. Supandet, lönnkrogverksamheten, kortspelet, stölderna och slagsmålen ökade. I trakten av Vilppula inträffade i samband med byggplatsen åtminstone tre allvarliga olyckor, av vilka två krävde människoliv.
Vilppulas stationsbyggnad uppfördes 1881–1883 enligt ritningarna för typstation klass IV nr 1 på Vasabanan. Stationerna var indelade i skilda klasser på basis av trafikplatsens livlighet och passagerarantalen. Vanligast var stationer och hållplatser av klass IV och V. Den som har ritat Vilppulas stationsbyggnad anses vara Knut Nylander. I början av 1900-talet utvidgades stationen på basis av ritningar utarbetade av arkitekt Bruno F. Granholm.
En annan gång stannade tåget på bron över Filpula fors, där inte endast brobyggnaden utan även landskapets skönhet hänförde åskådarna. Här besökte generalguvernören träsliperiet som fabrikens ägare Serlachius har där. (Tampereen Sanomat 2.10.1883.)
Ägaren till pappersfabriken och träsliperiet i Vilppulankoski, G. A. Serlachius, hade all orsak att glädjas när jubileumståget som invigde Vasa järnväg kom tuffande till Vilppula med hedersgästerna ombord fredagen den 28.9.1883. Till Tammerfors reste man från Vilppula på lite över fyra timmar. Målet som Serlachius hade strävat till med kraft, att huvudbanan skulle gå från Tammerfors längs östra sidan av Näsijärvi via Vilppula, hade förverkligats. För tillfällig trafik hade banan öppnats redan i november 1882.
Järnvägen Tammerfors-Vasa har haft en stor betydelse bland annat för Filpula kommuns utveckling, Mänttä fabrik och Jämsänkoski cellulosafabrik. Jämsänkoski sulfitcellulosafabrik som startats år 1889 hade, på samma sätt som Mänttä fabrik, en egen lagerbyggnad på Filpula station. På vintrarna, då Päijänne var frusen, fraktades cellulosabalarna längs massavägen till Filpula station. Filpula järnvägsstation blev en betydande utförselplats för trävaror och träförädlingsprodukter.
Katri Tolonen
Amanuens
Lähteet:
Keskisarja, Teemu (2010): Vihreän kullan kirous. G. A. Serlachiuksen elämä ja afäärit (Det gröna guldets förbannelse. G. A. Serlachius liv och affärer). Kustannusosakeyhtiö Siltala.
Mönkkönen, Mauri (1988): Vilppulan ja Pohjaslahden historia 1866–1918. Vilppulan kunta ja seurakuntayhtymä.
Tampereen Sanomat 2.10.1883.
Tuuri, Antti (1999): UPM-Kymmene. Metsän jättiläisen synty. Kustannusosakeyhtiö Otava.
Valanto, Sirkka (1982): Suomen rautatieasemat vuosina 1857–1920. Museovirasto, rakennushistorian osasto, julkaisu N:o 11, 1/1982.
