Mark Wallinger, Shadow Walker
FEBRUARI 2021
I produktionen skapad av engelsmannen Mark Wallinger (f. 1959), som fördomsfritt använder sig av olika tekniker, placerar sig frågorna om identitet centralt. Wallinger har utforskat konstnärssjälvporträttets genre såväl i målningar och skulpturer som performanser. Videoverket Shadow Walker (2011) är en del av detta kontinuum.
I videoverket på tre och en halv minut promenerar konstnären längs Shaftesbury Avenue i London. Vi ser emellertid inte konstnären utan endast dennes skugga (kameran ser vi inte för den hängde runt halsen på Wallinger och han styrde den med sina tänder med hjälp av en sorts ”tyglar”). Skuggan blir på det här sättet lite som konstnärens dubbelgångare. Annanheten i sig själv, en sorts doppelgänger-tematik, är också en del av verkets betydelseinnehåll. Den andra delen i det tyska lånordet är ju liksom på svenska synonym med ”vandrare”.
Hur självklart det än låter, så är det väsentliga i verket vandrandet i en storstad. Ett sådant här flanerande har starka kulturella rötter i konstens kontext. I 1830-talets Paris föddes en gestalt som vi ända sedan dess har känt till under benämningen flâneur. Det är frågan om en vandrare som ägnar sig åt att granska sin omgivning, någon gång också om en statisk observatör vars sävliga, ofta drömmande väsen i ordböckerna har fått den missvisande stämpeln av ”dagdrivare”. I sina tidigaste uttrycksformer gav flanören medvetet ett intryck av overksamhet. Under årtiondenas lopp började denna gestalt emellertid utvecklas till att bli en författare eller konstnär som granskar och observerar sin omgivning. Charles Baudelaire, som fördjupat sig i flanörens problematiska väsen, karakteriserade dennes roll som ”att vara i världens medelpunkt och hålla sig undangömd för världen”.
Trippandet runt i storstäder har emellertid också engelska förebilder såsom John Gays diktsvit Trivia, or The Art of Walking the Streets of London (1716). Den berömda berättelsen The Man of The Crowd (1840) av amerikanen Edgar Allan Poe utspelar sig också i London. Denne man i folkmassan är som Wallingers skuggflanör: ”He is the man of the crowd. It will be in vain to follow for I shall learn no more of him, nor of his deeds.”
Mark Wallingers skuggvandrare är inte 1800-talets oklanderligt klädda flanör utan en vardagsman som har skrudat sig i shorts och sandaler. Även om vi inte möter falkögat som granskar den omgivande människoflocken utan en motbild som ser ner mot marken, så erbjuder denna ändå betraktaren en skiss av storstadens väsen och särdrag. Oljudet från trafiken är starkt närvarande, liksom sorlet av alla möjliga människors tal samt företagens reklamskyltar.
Emellertid fokuserar Shadow Walker också på den tvättäkta flanörens vis på sådana detaljer i stadsmiljön som en som ”går på av vana” lätt missar. Betraktarens uppmärksamhet fästes vid gatans detaljer – själva gatan blir en del av verkets motiv, en text, såsom ofta är fallet hos flanörkonstnärerna. I detta fall presenteras Shaftesbury Avenue direkt som ett konkretistiskt konstverk. Den abstrakta och konceptuella konstens rutmönstrade motiv får olika variationer. Minimalismen hos olika gatstenar betonas mer sällan med klarfärgade skiftningar: en touch av blått på ett ställe och på ett annat ett stycke rött.
Vandrandet i sig är inte heller ett för konsten främmande motiv. Man hittar till exempel performanser som hänför sig till vandrande i Richard Longs (f. 1945) och Francis Alÿs (f. 1959) produktioner. Till Shadow Walkerskonstnärliga kontext anknyter också på ett centralt sätt till exempel Lee Friedlanders (f. 1934) skuggporträtt som han tagit i stadsmiljö av sig själv, såsom New York City (1965).
Mark Wallingers videoverk Shadow Walker är en 2010-talsflanörs synvinkel på storstadens väsen. Den aktiverar associationer till en lång kulturell tradition, men erbjuder samtidigt en ny och intressant synvinkel på den. Londons text är en brusig medvetandeström, fylld av retningar. Tecken på den föregående nattens rumlande kan man ännu avläsa i gatan. Med Baudelaires ord: Den njutning man får av att presentera nutiden kommer sig inte endast av den skönhet som man kan drapera in nutiden i, utan också av nutidens väsen som uttryckligen nutid.” Å andra sidan kan man också i det förbiglidande se en glimt av någonting som är beständigt och oföränderligt.
Den tidiga flanören motsatte sig kapitalismens strukturer, trots att de möjliggjorde hens tillvaro som dagdrivare. Senare tiders flanör gjorde likadant, även om hen av sina observationer skapade sig en födkrok, ett yrke (trots att hen i princip borde vara fri från utövandet av det). Om man betraktar Mark Wallingers Shadow Walker som konstnärens självporträtt, kan man också se det som konstnärsflanörens skuggboxning, där det konsumtionssamhälle som är föremålet för kritiken samtidigt utgör förutsättningen för konstnärens utkomst. Den här smärtsamma paradoxen följer flanören som en skugga.
Tomi Moisio
Forskare
LITTERATUR
Baudelaire, Charles. Modernin elämän maalari (Le peintre de la vie moderne). I verket Modernin elämän maalari ja muita kirjoituksia. Övers. till finska Antti Nylén. 2001 (1863), Helsinki: Desura.
Benjamin, Walter. Silmä väkijoukossa. Huomioita eräistä motiiveista Baudelairen tuotannossa. (Über einige Motive bei Baudelaire) Övers. till finska Antti Alanen. 1986 (1939), Helsinki: Kustannus Oy Odessa.
Poe, Edgar Allan. The Man of the Crowd. I verket The Complete Illustrated Works of Edgar Allan Poe. 2003 (1840), Chancellor Press.
Der Flaneur vom Impressionismus bis zur Gegenwart. Ed. Volker Adolphs & Stephan Berg. 2018, Kunstmuseum Bonn. Wienand.
Mark Wallinger Mark. Ed. Fiona Bradley. 2016, Serlachius Museums’ Publications 29.
