Elina Brotherus, Vindmusik, 2017

APRIL 2020

Till Gösta Serlachius konststiftelses samling av nutidskonst hör ett knappt femtiotal verk av videokonst. År 2019 utökades samlingen märkbart när man införskaffade 15 videoverk av Elina Brotherus från utställningen Playground / Lekplats som visades på Gustaf-museet. 

Elina Brotherus (f. 1972) är mest känd för sina självbiografiska fotografier där hon själv är modell. Brotherus blev känd i slutet av 1990-talet och är en av Finlands internationellt kändaste konstnärer. Hon jobbar vid sidan om fotograferingen med rörlig bild. 

Brotherus arbetssätt har varit seriemässigt. Hon kan arbeta på en serie från fyra till rentav fem år ända tills det är dags att börja med något nytt. Andra verk har gjorts på kortare tid såsom de i serien Règle du jeu som man kunde se i utställningen Playground / Lekplats, och som konstnären förverkligade på bara fyra månader. Skapandet av dessa fotografier och videor innebar för Brotherus en intensiv, men samtidigt också produktiv tidsperiod. 

Verken i serien Règle du jeu baserar sig på de event scores det vill säga serier av instruktioner som skapades av det internationella konstnärsnätverket Fluxus, grundat på 1960-talet. Instruktionernas idé baserar sig på en skriftlig anvisning som var och en kan förverkliga på sitt eget sätt. Anvisningarna kan användas av vem som helst och var som helst. På det här sättet får alla göra konst. Vid sidan av de färdiga serierna av händelseinstruktioner hittade Brotherus på egna instruktioner genom att till exempel använda sig av strofer ur diktaren Tuomas Timonens dikter. Verkserien gav Elina Brotherus en möjlighet att göra någonting nytt. Hon placerade sig från att ha varit i rollen av fotograferad i rollen av framträdare. I seriens verk uppträder Brotherus tillsammans med dansaren Vera Nevanlinna. 

Anvisningen i videoverket Wind Music (2017) är den japanska konstnären Mieko Shiomis (f. 1938) instruktion från år 1963: ”Vindmusik, fluxverison I, en stark fläkt placerad i kulisserna blåser noterna från deras ställning och orkestern försöker hålla dem på sina platser.”

Elina Brotherus närmar sig humoristiskt sin uppgift. I videon försöker en musiker som blåser i näverlur att spela ett stycke från noterna men spelet avbryts i flera omgångar när en person som rör sig med en lövblåsare försöker störa uppvisningen genom att blåsa av noterna från ställningen. Musikern lyfter tålmodigt gång på gång upp noterna på notställningen. Den andra står med sin lövblåsare som i stridsberedskap, färdig att angripa så fort ett nytt tillfälle uppenbarar sig. 

På internet hittas en video som är skapad av en annan aktör enligt samma instruktion, där situationen också är tokrolig, och man kan ingenting annat än småle åt den. Detta visar att instruktionerna ännu används, vilket också var konstnärens önskan. 

Serien Règle du jeu för fram en ny slags Brotherus. Videorna är emellertid inte bara dokumenterade performanser utan har med yrkeskunskap slipats hela vägen. Placeringen av bilden är väl övervägd och slutresultatet är stiligt. Verken är insiktsfulla och det är roligt att se på dem gång på gång. Man kan bara föreställa sig att skapandet av dem också har varit roligt och frigörande; så som en lek. 

Videon kan ses i sin helhet på konstnärens nätsidor. 

Eeva Ilveskoski 
Forskare 

Elina Brotherus, Wind Music, 2017, är Mieko Shiomis instruktion från år 1963: ”Vindmusik, fluxverison I, en stark fläkt placerad i kulisserna blåser noterna från deras ställning och orkestern försöker hålla dem på sina platser.”
Elina Brotherus, Wind Music, 2017, är Mieko Shiomis instruktion från år 1963: ”Vindmusik, fluxverison I, en stark fläkt placerad i kulisserna blåser noterna från deras ställning och orkestern försöker hålla dem på sina platser.”