Kan man mäta temperaturen på färgen?

Anu Tuominen, Varmt, kallt, 2019.

I Serlachiusmuseerna visades under vintern och sommaren en liten utställning vars tema var färg. Utställningens färger hade nästan utan undantag pressats ur tuber, blandats med palettkniv och spridits ut på duken med pensel. Bland målningarna och skulpturerna fanns emellertid också bykpojkar i olika färger som hängde på ett snöre, yllesockor och vantar, ett landskap av färgkritor och -pennor som byggts in i ett pennskrin samt använda termometrar i olika färger. Skaparen av dessa är Anu Tuominen, en finländsk konceptkonstnär som gjort en långs karriär och som bl.a. har belönats med Ars Fennica -priset år 2003.

Överraskande associationer och idéer är kärnan i Anu Tuominens konst. Konstnären som förenar upphittade föremål med hantverk är känd för att väcka bekanta vardagsföremål till liv. Hon leker med formerna och färgerna hos färgpennor, bykpojkar eller grytlappar och skapar nya betydelser för föremålen genom att namnge dem på nytt. Bykpojkarna som hängts upp på ett snöre förvandlas till konst när man kommer på sambandet mellan de tungt spretande gröna bykpojkarna och granarna som syns från fönstret, eller i de slitna bykpojkarna hittar nyanserna av det blåa i sjön och himlen eller de i museibyggnaden i rödtegel. En del målar med oljefärg, andra med bykpojkar, skrockar jag vid verket Färger i landskapet.

Användningen av fabriksföremål är inte en ny uppfinning, i nutidskonsten är det redan vanligt att konstnären inte framställer utan väljer det föremål hen använder sig av. Det kändaste exemplet är kanhända Marcel Duchamps (1887–1968) readymade-verk Fontän som redan på 1910-talet förbluffade publiken. Också 1960-talets popkonst använde sig av färdiga föremål och bilder, ofta av reklamvärldens granna färger. Under samma årtionde utvecklades den konceptuella konsten som ansåg att idéer, begrepp och språk var viktigare är konstnärens förmåga att framställa ett konstföremål.

Anu Tuominens verk är en fortsättning på denna historia. Hennes readymade -konst består ofta av saker hon har hittat på lopptorg, hemtrevliga och slitna, deras användningssyfte och historia formar sig till en del av konstverket. Bland den konceptuella konsten är Tuominens färggranna linje som är lätt att ta till sig glädjande, visst är de konceptuella konstverken som baserar sig på intelligens och tanke till sin idéer rika, men ofta också visuellt strama och för betraktaren krävande. Med sina vardagliga föremål skapar Tuominen mustiga pussel av idéer där de bekanta bruksföremålen får ett nytt namn och en ny betydelse genom att de förändras till någonting helt annat.

Verket Varmt, kallt som består av använda termometrar i olika nyanser framställdes för utställningen direkt på platsen, och placerades vid sidan av Sigrid Schaumans målningar som hör till konststiftelsens samling. Schaumans verk hade redan hängts upp när Tuominen anlände med korgar och bylten fulla av olika slags saker. Schauman hade i sina landskapsmålningar använt varma och kalla färgnyanser på ett finstämt och rikt sätt vilket skapade stämningen i en sval morgon före solskenet. På platsen, i utställningsutrymmet var det tyst. Tuominen stod vid målningarna och flyttade omkring termometrarna som låg på transportvagnen i ett stadigt och lugnt tempo. Museimästaren och jag stod bredvid utan att tala tills termometrarna organiserade sig i den kö som konstnären ville och sedan spikades de fast i väggen. Alla 13 termometrarna visade samma temperatur, hur skulle det vara om man skulle kunna mäta färgens temperatur? VerketVarmt, kallt införskaffades till Serlachius konststiftelses samling efter att utställningen tagit slut.

Laura Kuurne
Huvudkurator