Helene Schjerfbeck, Rövaren vid paradisets port, 1924–25

JULI 2020

Helene Schjerfbeck (1862–1946) skrev i oktober 1924 till sin vän Einar Reuter: ”… jag har börjat måla en rygg, en ung pojke från en bondgård här i trakterna har suttit som modell redan två gånger. Så vackert, en stark muskulös rygg – och så roligt att måla någonting nytt.” Målningen föddes inom loppet av en vinter före konstnärens flytt från Hyvinge till Ekenäs. 

Som Schjerfbecks modell satt bondgårdens husbonde Alku Jaakkola som det i Hyvinge berättas en anekdot om när det gäller hur han senare i livet presenterade sig: ”jag är Jaakkolas början och slut” – familjen blev inte välsignad med ättlingar. Det var meningen att målningen skulle bli en Kristusbild men medan arbetet framskred började konstnären se sin modell i ett nytt ljus: ” Jag märkte att han ser ut som en ung satyr.” Bilden förändrades och samtidigt förbyttes dess stämning. Glorian som från början omgärdade huvudet dämpades till en skuggring för att sedan smälta in i den mörka bakgrunden, i paradisets stängda port. Verket hade blivit mänskligt och jordiskt, Kristusfiguren hade förvandlats till en rövare. 

Rövaren vid paradisets port var för den tid då målningen skapades en exceptionell mansbild. Den målades av en kvinnlig konstnär som fyllt 62 år. Genom konsthistorien hade man varit van vid att se sensuella kvinnomodeller som mål för de manliga målarnas blick. Ett arrangemang som gick tvärtemot detta var på 1920-talet i Finland något oerhört. Schjerfbeck ser med förtjusning på målet för sin avbildning, en kraftfull mansmodells köttsliga skönhet. Något som vittnar om blyghet eller moderlighet är det meningslöst att söka i bilden. Med en behandling med starka färger och intensiva former, där konturerna försvinner in i färgen, får hon till stånd en stark känsloladdning. Den är besläktad med den hos modernisterna, som Paul Gauguin, Vincent van Gogh och Kees van Dongen, vars produktion konstnären under dessa tider studerade med hjälp av konsttidningar hon beställde. 

Helene Schjerfbeck lämnade medvetet sin målning Rövaren på skissplanet för hon misstänkte att en annan påmålningsgång skulle försvaga intrycket. Målningen visades första gången på en utställning först i mitten av 1940-talet. Publiken skulle förmodligen inte heller ha varit färdig att ta emot verket ännu vid tiden för dess framställning. Konsthandlaren Gösta Stenman, Schjerfbecks mecenat och främjare av hennes karriär, kände till verket även om det inte i något skede fanns utställt i hans salong. Bildmotivet i målningen Rövaren är en av tre exlibris som Stenman beställde av Schjerfbeck. 

Flytten från Hyvinge till Ekenäs på sommaren 1925 piggade upp konstnären även om det fysiskt var en tung upplevelse. Hon planerade den i månader. Rövaren vid paradisets port med sitt stora format rymdes inte med i konstnärens flyttlass, den lämnade hon i Hyvinge hos den godhjärtade doktor Erkki Calonius. Doktor Calonius hade efter att Schjerfbecks mamma dött erbjudit henne en mindre lägenhet där konstnären bodde under sina sista år i Hyvinge. Calonius hade också hjälpt konstnären genom att skaffa fram modeller och förmedla hennes målningar till sin kundkrets. Vid sidan om växte också hans egen konstsamling. Rövaren vid paradisets port gick som arv i släkten Calonius ända till 2000-talet. Via en auktionskammare i London växlade verket än en gång ägare, innan det hamnade i Gösta Serlachius konststiftelses samling år 2015. 

Tarja Talvitie 
Samlingschef 

Helene Schjerfbeck, Rövaren vid paradisets port, 1924–25, olja på duk, Gösta Serlachius konststiftelse. Foto: Jussi Koivunen.
Helene Schjerfbeck, Rövaren vid paradisets port, 1924–25, olja på duk, Gösta Serlachius konststiftelse. Foto: Jussi Koivunen.
Exlibris: Gösta Stenman. Helene Schjerfbeck 1935–1946.
Exlibris: Gösta Stenman. Helene Schjerfbeck 1935–1946.