Sam Vanni, Porträtt av Tove Jansson, 1935

En ljushårig, ung kvinna är klädd i en brun kjol, en orange kortärmad skjorta och en kalotthatt som går i ögonens färg, av den typ som var på modet på 1930-talet. De kraftiga ögonbrynen, de fylliga läpparna och det ljusa håret vars toppar lockar sig inåt ramar in ansiktets mjuka drag. Kvinnan har inga smycken i öronen eller runt halsen.

Kvinnan på porträttet är den 21-åriga Tove Jansson (1914–2001), som numera är känd världen över som beundrad och uppskattad seriebildskonstnär och som skapare av Mumin. Porträttet är signerat med namnet S. Besprosvanni -35. År 1935 var Tove ännu en konstskoleelev som hade ett år kvar i Finska Konstföreningens ritskola. Senare kompletterade hon sina studier i Helsingfors, i Fria målarskolan som förde fram den nya, franska färgkonsten.

I den finländska konsthistorien är Samuel Besprosvanni känd sedan 1941 under namnet Sam Vanni (1908–1992). Han var född i Viborg som son till en hatt- och pälshandlare, och hade som ung insjuknat i tuberkulos. På grund av hans sjuka fot sökte man hjälp utomlands, och under dessa resor blev Vanni bekant med nutidskonsten, vilket kom att ha en avgörande betydelse för konstnärens senare karriär.

Av sin vän Tove Jansson målade Vanni flera porträtt. Det som finns i Gösta Serlachius konststiftelses samlingar, och som blev färdigt 1935, torde vara det vars arbetsnamn var ”porträtt med ljus ovanifrån”. Ljuset i målningen faller snett in över modellen ovanifrån.

I Helsingfors konstnärskretsar var Vanni känd som en förnyare av konsten. På det här viset föreslog den unga Toves far, bildskulptören Viktor Jansson, att dottern skulle ansöka om att bli Vannis privatelev. Så skedde också, men fadern visste inte att dottern och hennes kommande lärare hade ett förhållande. Den fosterländske fadern Jansson var tysksinnad och till sin idévärld antisemit, så dotterns manlige vän var inte välkommen, för Vanni var nämligen jude. Med tiden övergick Vannis och Toves förhållande i en vänskap som varade hela livet ut. Senare har Tove Jansson sagt att ”mer än någon annan har Sam Vanni lärt mig det väsentliga om måleriet”.

Vanni hade redan på 30-talet utvecklat sin egen kolorism i en riktning som helt avvek från den allmänna gråhet och försiktiga färgbehandling som hörde till den tidens finländska konst. I den franska så kallade rena målarkonsten var det viktigaste inte verkets motiv, utan det som var mer väsentligt var verkets yta, komposition och färg. Via Vanni som var verksam som lärare i Fria målarskolan och senare i Finlands konstakademis skola förmedlades den nya färgkonstens läror till de yngre konstnärsgenerationerna. Till Finland kom den i egentlig mening helt abstrakta färgkonsten först efter andra världskriget.

Sam Vanni var också en känd och uppskattad porträttmålare. Färgen var för honom ett självständigt uttrycksmedel i målandet. Koloreringen i det tidiga porträttet av Tove Jansson var under sin egen tid något alldeles nytt. Verket är klart strukturerat och kompositionen baserar sig på två färger, orange och grönt.

Marjo-Riitta Simpanen
konsthistoriker, forskare