Ett fotografi över avtäckningstillfället för minnesmärket över striderna i Vilppula

I Serlachiusmuseernas bildarkiv kan man hitta ett fotografi som har tagits den 10:e juli 1938, där de vitas överintendent i kriget år 1918, bergsrådet Gösta Serlachius, håller ett överlåtelsetal vid minnesmärket över Vilppulastriderna. 

I inbördeskriget som utkämpades under våren efter att Finland blivit självständigt, var Vilppulankoski en central krigsskådeplats, som de efterkommande generationerna blir påminda om av Eino Koivistos minnessten som restes på södra sidan av forsen 1994 och som är tillägnad minnet av de röda. Den vita sidan som vunnit kriget hade fått sitt minnesmärke redan sommaren 1938. Resandet av de vitas Minnesmärke över Vilppulastridernamöjliggjordes av Gösta Serlachius aktivitet och finansiella stöd.  

I historieskrivningen om inbördeskriget kommer man ihåg Vilppula som Österbottens lås. På våren 1918 avbröts de rödas attack från söder vid 

Vilppulankoski. De samtida visste att ”om Vilppula håller ut, håller också det vita Finland ut”. I själva verket skyddade Vilppula knutpunkten för Haapamäkis tågtrafik, och de vitas seger vid Vilppulankoski underlättade den senare erövringen av Tammerfors och fortsättningsvis det att kriget slutade i den vita sidans seger.

På fotografiet ser man bakom talaren skulptör Arvo Tynys (1902–1959) bronsskulptur, som beskriver en naken, muskulös man som håller på hugga 

sitt svärd mot en fiende. ”Frihetens fe” som finns i bakgrunden bjuder hären till strid. Anfallsriktningen är mot den röda södern. Bronsfigurernas höjd är 3,2 meter och sockelns som är gjord av klapperstenar är 3 meter. 

Initiativet till att få skulpturen tog Tammerforsnejdens Frontmannaförening, som 1932 grundade Vilppulafrontens Minnesmärkeskommité. I kommittén representerade Gösta Serlachius Vilppula Frontmannaförening. För att få till stånd skulpturen startade man en riksomfattande penninginsamling, vars intäkter gick till att täcka kostnaderna för skulpturtävlingen som ordnades 1935.

Tävlingen vann Arvi Tynys med sitt bidrag ”Vilppula hjältars kraft”, och han förband sig att före förverkligandet ändra sitt förslag i enlighet med Serlachius och skulptör Jussi Mäntynens direktiv. Till en början hade man tänkt placera skulpturen i vattnet vid forshuvudet, men platsen visade sig alldeles för utmanande. Skulpturens bronsgjutning gjordes i det helsingforsiska M. Virtanens Gjuteri. Skulpturen betalades av Serlachius.

Tillfället för avtäckandet av skulpturen i Vilppula var en del i serien av frihetskrigets 20–års minnesfestligheter, som började en dag tidigare i Vasa. Därifrån anlände frihetskrigets överbefälhavare, fältmarskalk Gustaf Mannerheim och huvuddelen av Vasas värdegäster med nattåg för statyns avtäckningsfest i Vilppula följande morgon. I tillfället deltog allt som allt cirka 3000 personer.

Bergsrådet Serlachius konstaterade ordagrant i sitt tal: ”Jag ber att få överlämna den här minnesskulpturen i Vilppula i skydd och bevarhos organisationen Ni leder. Vi som reser skulpturen önskar att just den organisation i vars namn den vita armén i Finlands frihetskrig skapades och vilken organisation fortfarande håller frihetskrigets traditioner för något heligt, bör vara den som vakar över minnesmärket i Vilppula.” Malmberg tackade i sitt svarstal för gåvansom organisationen fått, och konstaterade att vakandet över skulpturen för organisationen skulle vara en hedersuppgift, som av praktiska skäl skulle falla på Norra Tavastlands skyddskårsdistrikt. 

Gösta Serlachius dog hösten 1942, och ett par år efter det upplöstes skyddskårerna. Som ett problem uppstod frågan: Vad skulle man göra med skyddskårernas egendom? Skulpturprojektets initiativtagare Tammerforsnejdens Frontmannaförening upplöstes 1944, och enligt lagen tilldömdes dess egendom staten. Men hade Serlachius donerat skulpturen som egendomtill skyddskårsorganisationen, eller endast för att den skulle skydda och bevara den? Det har inte hittats något överlåtelsebrev för donationen. Om talets uttryck ”i skydd och bevar” tolkas som att det är fråga om en donation så som mottagarpartens Lauri Malmberg tänkte sig saken, så skulle skulpturens nuvarande ägare vara staten.

Museiverket tolkar emellertid saken så att om ägoförhållandet när det gäller en offentlig skulptur är oklart, är ägarparten den som äger marken. Skulpturen restes 1938 på G. A. Serlachius Ab:s jord. I en fusion 1987 föddes Metsä-Serla Ab, som bytte markområden med Vilppula kommun år 2000. Då övergick jorden under minnesmärket i Vilppula kommuns ägo. I samband med markbytet behandlades inte skulpturens ägarförhållande.

Vilppula och Mänttä förenades från början av 2008, så nuförtiden befinner sig skulpturen på staden Mänttä-Vilppulas jord, men fortfarande är skulpturens ägarförhållande ouppklarat. Minnesmärket har inte katalogiserats i Mänttä-Vilppula stads konstsamling, och det hör inte heller till Gösta Serlachius konststiftelse, som vakar över bergsrådets arv som främjare av konsten och förskönare av Mänttä.

Marjo Riitta-Simpanen
Forskare, konsthistoriker