Mänttä slott – en ofullbordad dröm

DECEMBER 2021

Till de mest fascinerande byggnaderna i Mänttäs historia hör Mänttä slott. Det var hem för Gustaf Adolf Serlachius, som år 1868 påbörjade industrialiseringen av Mänttä, och hans familj, och låg i närheten av pappersfabriken invid Mäntänkoski. Slottets arkitektritningar har sparats i Serlachiusmuseernas ritningssamling. 

Gustaf Adolf Serlachius med familj bodde under de första av sina decennier i Mänttä i den så kallade Myllytupa, ett trähus vid stranden av Mäntänkoski som påminde om en lantgårds huvudbyggnad. I början av 1890-talet var det dags att få sig byggt ett representativt hem som anstod en industripatron. G. A. Serlachius beställde ritningarna av den svenska arkitekten A. E. Melander.  

Melanders plan för Serlachius bostad som är daterad januari 1891 representerade sin tids fashionabla nygotiska stil. Fasaderna i tegel var slingrande asymmetriska med sina burspråk, smala torn och stjärnformade murkrön. Takgavlarnas och de smala fönstrens dekorationsmurningar förde tankarna till de medeltida stadshusen.

Planritningen berättar om ett borgarhems vanor. Fabrikspatronens hus var planerat för familjens, tjänstefolkets och gästernas behov. Liksom människan hade rummen sin hierarki som syntes i placeringen av dem, i storleken och inredningen. I planritningarna har ritats in de viktigaste rummens takdekorationer, varigenom man kan sluta sig till vilken sorts stil man ansåg att passade för vart och ett av utrymmena. Nedre våningens mest representativa rum var centralhallen som var två våningar hög samt nedre våningens salong och matsal. Mellan de två sistnämnda fanns ett lite mindre men dekorativt rum för frun i huset. I salongen fanns stora fönster, ett burspråk och en ingång till en rymlig vinterträdgård. I närheten av huvudentrén fanns rummen för portieren och för förvaring av ytterkläderna samt det mindre av herrns rum i hörnet av huset. Vid gavelväggen mellan detta rum och salongen fanns ett annat, större herrum. Herrns och fruns rum var inte sovrum utan ett sådant fanns ännu skilt för sig mellan matsalen och hushållsvingen. I närheten av sovrummet fanns ett badrum. 

På övre våningen hade man placerat två gästrum, frökens rum, rök- och biljardrummen samt två vindsrum som uppenbarligen var menade som förvaringsutrymmen. Trappuppgången var belägen i den öppna centralhallen som på övre våningen övergick i ett galleri. I de två runda tornen som ritats in i byggnaden fanns spiraltrappor varav den ena erbjöd en direkt förbindelse från herrns rum till biljardsalen och rökrummet, medan den andra var för tjänstefolkets bruk. 

Byggnadens lägre ända var reserverad för tjänstefolket. Ingången låg på samma sida som paradingången men på köksgården i skydd av ett avgränsande staket i trä. På nedre våningen fanns köket och kontoret samt två små kammare. På övre våningen invid spiraltrapporna fanns det större sovrummet för tjänstefolket som var praktiskt beläget nära både nedre och övre våningens husbondfolk. Tjänstefolkets utrymmen hade förbindelse med herrskapets sida genom smala gångar och via serveringsrummet. Byggnaden hade fullt av förvaringsskrubbar och små mellanutrymmen som förenade rummen, och under den fanns flera källarrum. 

När allt kom omkring genomfördes av Melanders plan endast de mest imposanta utrymmena i husets ända: tre rum på nedre våningen och tre rum på övre våningen. Tjänstefolkets del och även största delen av herrskapets utrymmen ersattes genom att ansluta det gamla Myllytupa till att bli en del av den nya bostaden. Trots det var byggnaden, som med orsak började kallas ett slott, en overklig syn där den låg mellan arbetsfolkets länga och fabriken. 

Varifrån hade idén om en nygotisk exteriör kommit? Enligt storyn kom förebilden från en tryckbild som anskaffats i Paris. Mycket av det samma finns också i den av Melander planerade lantbostaden för trävaruaffärsmannen Sörensen i Torreby i Sverige (1887). Å andra sidan har Mänttä slott jämförts till exempel med Sveriges på sin tid rikaste skogsindustriman Fredrik Bünsows slott Merlo (1883–1885) i Timrå. Dessa slott finns ännu, Mänttä slott finns inte. Det näs som finns mellan de två sjöarna började fyllas i och med utvidgningen av cellulosafabriken som grundats på 1910-talet och slottet revs år 1939. 

Källor och tilläggsuppgifter: 

Serlachiusmuseernas fotografi- och ritningssamlingar.  
Karl Emil Lindblads arkivsamling, Serlachius-museerna. 
Keskisarja Teemu, Vihreän kullan kirous, 2010. 
Serlachiusmuseernas Månadens pärla januari 2016: https://serlachius.fi/mantan-linnan-suihkukaivon-veistos/
Serlachiusmuseernas nätpublikation Mänttä kehittyy (Mänttä utvecklas): https://serlachius.fi/nayttelyt/serlachius-museoiden-verkkojulkaisut/mantta-kehittyy/
Ahnlund Mats och Brunnström Lasse, Bolagssamhällen i Norden – från brukstid till nutid, 1993: 
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1533416/FULLTEXT01.pdf
Merlo arkiv https://www.sca.com/sv/om-oss/Detta-ar-sca/vara-verksamheter/merlo-slott
Torreby slott https://festningshotellene.no/torreby-slott/sv/slottet/