Maria Raunio – med folkskolebakgrund till att bli riksdagsledamot

”När kvinnorna helt har saknat direkta påverkningsmöjligheter på lagstiftningen, har detta lett till att de har varit underkastade alla de lagar som männen har utarbetat, även om de skulle ha varit hur besvärande och opassande för kvinnorna som helst.” 

Så här skrev Maria Raunio, som när hon var ung hade stått modell för Akseli Gallen-Kallela i målningen Flicka i Keuru gamla kyrka. Maria som senare skaffade sig yrket sömmerska var i vuxen ålder verksam som agitator för kvinno- och arbetarrörelsen och under riksdagsinstitutionens första år som riksdagsledamot för Socialdemokratiska partiet åren 1906–1909.

Målningen Flicka i Keuru gamla kyrka blev färdig på sensommaren 1889 i Keuru. Den unge Axel Gallén (1865–1931) använde den då 17-åriga Maria Saarinen som modell för en ödmjuk kyrkoflicka genom att placera henne stående mitt i kyrkans mittgång med en psalmbok i handen och blicken mot altaret. Verkets två andra identifierade modeller är den imponerande kyrkoherden Herman Pihlman (i tjänst 1886–1996) och kyrkvaktmästaren Fredrik Uskali som går längs gången.

Mer än 30 år efter att målningen blev färdig, efter 1918 års inbördeskrig, karakteriserade Gallen-Kallela Maria som en nationellt förlorad själ, som hade mist sin oskuldsfullhet. Det gick inte ihop med konstnärens finskhetsbegrepp att Maria hade blivit agitator för arbetarsaken.

Träkyrkan i Galléns målning som byggdes på 1700-talet är den samma som den som bergsrådet Gösta Serlachius senare skulle ha velat köpa och flytta till Mänttä, men församlingen i Keuru avstod inte från sin kyrka, precis som inte heller församlingen i Petäjävesi avstod från sin. I ett brev han skickade till Gallén konstaterade Serlachius att flickan i målningen var vacker, ”precis som alla flickor i Keuru är”. Den stjärnögda Maria / Maiju har karakteriserats inte bara som en flicka med vackra drag utan också som intelligent och livlig. Gallén har möjligen fäst sin uppmärksamhet vid den unga skönheten sommaren 1889, vid Keuru sommarfest som ordnades för Keuru kommunalsjukhus väl, där programmet innehöll Robert Kiljanders pjäs Amalia ystävämme (Amalia vår vän). Gallén, Louis Sparre och Eero Järnefelt gjorde scenografin för pjäsen och Maria hade en liten roll i föreställningen.

Kyrkoflicktemat hade intresserat Gallén redan då han bodde på Ekola torp vid Jamajärvi i Keuru. Till Gösta Serlachius konststiftelses samlingar har senare införskaffats också ett verk med namnet Kyrkoflicka, där modellen var en av Ekola torps döttrar, med högsta sannolikhet Johanna.

Maria Saarinen (1872–1911) föddes som det äldsta i en skara av tretton barn till skräddaren Erland Saarinen och Pigan Kristiina Hellén. Hemmet hade religiös bakgrund, men efter att folket hade vaknat upp till att verka för att förbättra sin position började familjen stöda andels- och arbetaridealen. Till Saarinens skaffades bland andra en symaskin, hemma hos dem verkade ett postkontor, en telefoncentral och senare också arbetarnas andelsbutik. Även om den finsksinnade, energiska familjens inkomst var knapp, fick alla barnen gå folkskolan, vilket ännu i slutet av 1800-talet inte var vanligt.

Maria gifte sig med målaren Kalle Flinta (senare Raunio) och paret fick sju söner, varav fem levde till vuxen ålder. År 1905 emigrerade maken till USA, men dog där i en gruvolycka under samma år. Maria blev ensam kvar med sina små barn och var tvungen att ty sig till fattighjälpen för att livnära sin familj.

När Maria blev änka skulle hon ha velat öppna en livsmedelsaffär, men fick inte någon garanti för ett lån. Först flyttade hon till Tammerfors där hon blev kontorist för Kansan Lehti (Folkets tidning) och lämnade sina barn i sina föräldrars vård i Keuru. Från Tammerfors förflyttade hon sig till Lahtis där hon blev redaktör för tidningen Raivaajat (Pionjärerna). Senare verkade Maria som ambulerande talare. Till en början betalades lönen ut av Kvinnornas rösträttskommitté och senare av Socialdemokratiska partiets S:t Michel-krets, som vars egentliga agitator hon reste runt bland andra i Tavastlands norra, Vasa södra och S:t Michels valkretsområde.

Maria Raunio ställde upp som kandidat i det första riksdagsvalet. Den finländska riksdagsreformen var under sin tid exceptionell genom att den också gav rösträtt och valbarhet åt kvinnorna. Maria valdes in i riksdagen från Vasa läns östra valkrets och hon var en av de nitton kvinnliga ledamöterna i den första riksdagen. Efter att hon hade varit verksam som riksdagsledamot åren 1907–1909 ställdes hon inte längre upp som kandidat 1910. Orsaken var den att hon inte hade följt partidisciplinen i en omröstning som gällde bankfullmäktige.

Riksdagsledamot Raunio drev framför allt på en förbättring när det gällde folkbildningen, utbildningen och de fattiga kvinnornas och barnens ställning. Bland annat föreslog hon en ”skyddstid” för mödrar som fött det vill säga mammaledigheter, grundandet av barnmorsketjänster i kommunerna, samt önskade hem för fattiga föräldralösa, för medellösa barn och deras mödrar, med andra ord framställde hon tanken om ett behov av ”mödrahem”. Hon ansåg det också viktigt att bygga mentalsjukhus och lungsanatorier. Enligt henne var skolgång det bästa sättet att förebygga fattigdom. Maria framställde till och med ett förslag om att folkskolan skulle vara obligatorisk för alla, och en bas för att gå vidare till lärdomsskolan. Dessutom krävde hon grundande av skolkök i folkskolorna och organisering av klädhjälp för fattiga elever.

Efter att Maria blivit tvungen att lämna riksdagen emigrerade hon till USA. Sin kommande, andra äkta make garvaren Aaltonen hade Maria träffat i Lahtis. Paret gifte sig i USA, men äktenskapet blev kortvarigt och slutade snart i skilsmässa.

Maria verkade till en början hösten 1910 som talare för den amerikanskfinländska socialistorganisations västra krets. Följande vår gick hon över till att bli redaktör för amerikafinländarnas första kvinnotidning Toveritar (Woman Comrade), som utkom på västkusten i Astoria, Oregon. Efter att ha bott endast drygt ett år i USA dog Maria överraskande mitt i sin karriär endast 39 år gammal. Maria (Maiju / Mary) Aaltonens dödsorsak visade sig vara en överdos av sömnmedel. Det har förblivit oklart om döden var avsiktlig eller oavsiktlig. Maria har begravts i Astoria.

Marjo-Riitta Simpanen
Forskare, konsthistoriker