Clare Woods: Det engelska leendet

SEPTERMBER 2022

När en människa är missnöjd över sin pågående situation, men på grund av att hon är från England är för artig för att erkänna det, klistrar hon upp ”ett engelskt leende” i sitt ansikte. Så här definierar den urbana ordboken termen ”English Smile”. 

I Clare Woods målning Ett engelskt leende (English Smile, 2021) låter personen inte täcka över sitt ångestfulla sinnestillstånd utan munnen som beskrivs i målningen ser tydligt ut som om den skriker. Tandraden är lite sned och glänser inte vit, så det står klart att det åtminstone inte är frågan om ett amerikanskt leende. När det gäller målningsspåret såväl som motivet kommer man att tänka på Edvard Munchs kända verk Skriket som konstnären gjorde flera versioner av under åren 1893–1910. 

Skalan i den brittiska konstnären Clare Woods målningar växlar från verk i litet format till sådana med mått på upp till flera meter. För utställningen som just nu visas i Serlachiusmuseet Gösta gjorde hon rentav en blommålning på åtta meter. Precis som hos Munch är något som är väsentligt i Woods konst förmedlandet av känslor.

I de uttryckskraftiga målningarna finns både en skönhet som gläder ögat och en robust estetik. Verken får en att tänka på teman som ofta rör sig på gränsen mellan besvärliga motsatser. Hur skulle det vara att få en bukett vackra blommor som snart vissnar, när du är svårt sjuk? Hur skall man möta den isolering som coronapandemin har förorsakat, inom hemmets trygghet, men som fånge i sina egna tankar? Hur skall man acceptera sin egen dödlighet? 

Woods som ursprungligen är utbildad till skulptör målar sina verk på ett horisontellt vilande aluminiumbotten. I dem känner man penselns smidiga rörelse och tryck mot underlaget. Konstnärens bakgrund som skulptör syns i hur hon behandlar temat. I verken finns ett målningsspår som buktar sig i abstrakt form, där penselns lutning och tryck får färgen att forma sig på ett sätt som lite får dem att likna tredimensionella skulpturer.

Woods använder som motiv för sina verk fotografier som hon själv tar eller hittar i böcker, på nätet och bland nyhetsbilder. Motiven till målningarna finns i konstnärens arkiv som består av tusentals svartvita fotografier. Efter att hon valt ut ett fotografi börjar hon förenkla det genom att teckna så att hon bevarar endast de viktigaste linjerna som håller bilden samman. Tecknandet är för Woods ett mellanskede genom vilket den ursprungliga bilden formas om till det verk hon önskar. 

Woods har beskrivit sitt målande som fysiskt: medan hon håller på använder hon sig egentligen bara av färg och rörelse, av penselns tyngd mot målningens yta. Så flödar hennes målningar också över av greppet hos en aktör som känner till sitt eget material, penselns rörelse är när den är som bäst snabb och instinktiv. Konstnärens stora arbetsrum i en gammal fabriksbyggnad är kallt men möjliggör målandet av bilder även i stort format. 

Liksom på fotografier samlar Woods på potentiella verknamn. När en målning är färdig lyfter Woods upp den mot väggen och då vet hon vilket verknamn bland de tusentals hon har på sin lista som motsvarar den ifrågavarande målningen. Woods har berättat att hon inte är någon vän av beskrivande verknamn, utan hon vill via namnet erbjuda en annan rutt till sin konst. Verknamnet Det engelska leendet innehåller en sarkastisk humor, men det fungerar också som psykologisk kollektiv tidsbild. ”Känns det för er också så här under ert lugna skal?”, verkar målningen fråga. 

Det engelska leendet är med i Clare Woods utställning Mellan det förflutna och framtiden, som visas på Serlachiusmuseet Gösta ända till 5.3.2023. Verket har anskaffats till Serlachius nutidskonstsamling. 

Laura Kuurne
Samlings- och utställningschef