Gunnar Berndtson, Konstkännare i Louvre, 1879
En cirkel slöts när Konstkännare i Louvre, målad av Gunnar Berndtson – släkt på mödernet med släkten de la Chapelle – efter att ha genomgått en ägarhistoria i många faser slutligen år 1929 blev en pärla i Gösta Serlachius konstsamling. Bergsrådet Serlachius dotter Kersti (Stina) hade några år tidigare gift sig med friherre Claes de la Chapelle.
Gunnar Berndtson (1854-1895) är känd som en finländsk salongsmålare vars produktion förblev liten, i och med att han dog i sjukdom som 41 år gammal. I sina motivval höll han sig på den terräng han personligen kände, bland herrgårdar, parker och villor. Han var på samma gång en mästerlig porträttmålare.
Konstkännare i Louvre var den 25-årige Berndtsons genombrottsverk, i vilket konstnärens karakteristiska penselskicklighet och elegans förenades. Verket nådde framgång i 1879 års Parissalong. Också den inhemska publiken höll det för en sensation, när det sågs på Finska Konstföreningens utställning i Helsingfors snart efter att det första gången visats i Paris. Man ville genast lösa in målningen till Konstföreningens samling, som sedermera har inlemmats bland skatterna i Nationalgalleriet som Finska staten äger. Berndtsons målning hade emellertid hunnit åstadkomma rörelse också bland de privata samlarna, och man måste avstå den till ministerstatssekreterare, friherre Emil Stjernvall-Walleens konstsamling.
Stjernvall-Walleen var en för Finska storfurstendömet betydelsefull tjänsteman vid St. Petersburgs hov, och han hade bevarat sin vänskap från armétiden med Rysslands kejsare Alexander II. Den familjelöse ministerstatssekreteraren flyttade på gamla dagar permanent till sin syster Aurora Karamzin i Helsingfors.
Via Aurora Karamzin vandrade Gunnar Berndtsons målning Konstkännare i Louvre vidare till släkten Linder vid Nääs herrgård, när Auroras fosterdotter Marie, dotter till hennes syster som dött som ung, gifte sig med godsägare Constantin Linder. Deras dotter Emilie tog målningen med sig när hon gifte sig med generalmajoren, geheimerådet Kasten de Pont.
Målningen prydde så vitt man vet sedermera guvernörresidensens salar, när de Pont efter sin militära karriär utnämndes till guvernör först för Nylands län och senare ännu för Vasa län. Geheimerådinnan Emilie de Pont blev änka år 1929. På samma sätt som många andra ståndsänkor blev hon för att trygga sin levnadsstandard tvungen att sälja värdeegendom. På det här sättet hittade Berndtsons målning, som från början köpts till Konstföreningens samling, sin plats i Mänttäbergsrådet Gösta Serlachius konstsamling, och har ända från början varit ett av de mest älskade samlingsverken i konstmuseet som öppnades i Joenniemi 1945.
Tarja Talvitie
Samlingschef
