Joenniemi gårds vapensköldar

På hösten 1935 var Gösta Serlachius i intensiv brevväxling med Aktiebolaget Kuppis Lerindustri beträffande framställningen av de vapensköldar som skulle pryda Joenniemi gårds entré. Vintern var på väg, och framställningen var försenad i sin tidtabell. Bergsrådet började redan bli otålig.

Joenniemi gård som blev färdig år 1935 planerades av arkitekt Jarl Eklund. Herrgårdens fasad har drag från 1920-talets klassicism och från Villnäs herrgårdsslott i Villnäs. Joenniemi gårds entré är som en förenklad version av Villnäs sandstensportal. Till den här delen beställde Gösta Serlachius tre stycken vapensköldar av Aktiebolaget Kuppis Lerindustri i Åbo.

I Joenniemi gårds vapen betonas tanken om hemmet och hembygden. Tillsammans berättar de Gösta Serlachius livshistoria – hur han lämnade sitt barndomshem i Jakobstad, rotade sig och byggde upp sitt liv i Mänttä. På vänster sida ser man Vasa läns vapen som var i bruk i början av 1900-talet, en hänvisning till Gösta Serlachius födelsetrakt. På högra sidan har man placerat Tavastehus läns vapen som å sin sida beskrev nuläget och placerade Gösta Serlachius och hans hem på Finlands karta.

Bildmotivet i det vapen som är placerat i mitten är av dessa tre det mest personliga, och det kallas i Gösta Serlachius brev för monogram, genom de initialer man skönjer i mitten av skölddelen. Dess bildmotiv är lånat direkt från Joenniemi gårds fasad. Serlachius initialer GS är avgränsade till ramen som visar Joenniemi gårds entré. I vapensköldens övre del skönjer man tre pyttesmå vapensköldar och i nedre delen året då herrgården blev färdig, 1935. På vardera sidan ser man fyra vita rosor, vars betydelse tills vidare inte har klargjorts.

Vasa och Tavastehus läns vapen ritades av arkitekt Elsi Borg. Monogrammet planerades av Joenniemis huvudarkitekt Jarl Eklund, som också övervakade framställningen av vapnen. Vapnen utformades av lera, brändes och glaserades på Aktiebolaget Kuppis Lerindustris fabrik i Åbo.

Eftersom vapnen var ämnade att placeras på byggnadens fasad utlämnade åt vädermakterna, var det fråga om ett krävande uppdrag.  Aktiebolaget Kuppis Lerindustris direktör Kaarlo T. H. Koponen uttryckte i sina brev sin bekymran bland annat över det hur man ska få vapnens färger att klara av de växlande väderleksförhållandena, och hur man hindrar de olikfärgade glaseringslagren från att breda ut sig i samband med glasyrbränningen.

Koponen framställde olika lösningar på problemet, men det verkade inte som om Serlachius var intresserad av tekniska funderingar. Han ville fort ha sitt vapen till Mänttä. Hösten höll på att övergå i vinter, och han var rädd att infattandet av vapnen i väggen inte mera skulle lyckas när vädret blev kallare.

I november 1935 meddelades det från Åbo att Vasa och Tavastehus läns vapen hade utformats färdigt, och att monogrammet också var under arbete. I slutet av brevet följer en utredning över de planerade arbetsskedena, och förslaget att Eklund skulle komma till fabriken för att övervaka framställningen av monogrammet.

Serlachius vägrade. Eklund for inte till Åbo, eftersom resan skulle ha orsakat för stora kostnader. Serlachius meddelade att han litade på fabrikens arbetares yrkeskunnande, och uppmanade fabriken att vid behov konsultera en aboensisk arkitekt.

I slutet av ett brev som Aktiebolaget Kuppis Lerindustri skickade till Gösta Serlachius, daterat den 14.12.1935, finns fabrikschefen Kaarlo T. H. Koponens handskrivna meddelande, där det konstateras: “Vapnen har tills vidare lyckats och börjar nu vara torra. Nästa vecka sätter vi dem i ugnen för en första bränning, varefter de glaseras och bränns på nytt. De blir färdiga i början av nästa år.
K.”

Suvi-Mari Eteläinen
Forskare