Ehrströms kantat för Sibelius

I pappren som konstnären Eric O.W. Ehrström lämnat efter sig finns kantaten Fosterlandet som han har skrivit orden till för Jean Sibelius. Texten är daterad till februari 1934. Det är en trohets- och kärleksbetygelse till fosterlandet, dess natur, enhet och självständighet.

Ehrströms kantat börjar med en kördel, Allegro (snabbt) som går så här:

Åsar och holmar och klippor och skär,
älvar, sjöar och mossar,
skog och tundra, luft och hav,
förfädrens minnen, fädrens grav
där norrskensknippena blossar.

Stammar som vandrat och rödjat och byggt
här kämpat, älskat och arbetat tryggt
blodsband, folktro, skick och sed,
ödesgemenskap led efter led
oss band och oss länkade hand uti hand
och oss gav det vi äga: Ett Fosterland.

Efter kördelen kommer violinen och flöjten i ett lugnt medeltempo, Andante. Och kören fortsätter: hör skogens, insjöns, fältens, havets och vårens röst. Hör mannens röst och kvinnans sång för barnet; urmodrens röst, länk mellan fosterland och livet, fylld av tillförsikt och tröst… Efter det ber solobasen Ukko överguden att skänka visdom och beskydd och solosopranen sjunger: Sov mitt barn i stjärneljuset, sov uppå din moders arm, stillad av din moders barm, sov i djupa furususet, vakna upp till bragd och gärning för ditt dyra fosterland.

Slutspelet (Codan) går framåt i marschtempo:

Snabbt svinner livet, (som) stjernskott i rymden,
lämnar en strimma som lyser en stund,
skänkom vårt korta ljus åt det landet
vars jord är vår egen, vars ande är vår.

Den sista strofen uppmanar till enhet när stormarna hotar: låt oss försvara vår frihet, skydda vårt hem.

En kantat är ett verk för kör, orkester och solister, som ofta är komponerat för något festligt tillfälle. Sibelius komponerade under tiden för Finlands självständigande fosterländska kantater som beställningsverk. Skapandet av beställningsverken minskade i slutet av 1920-talet då kompositörens ekonomiska situation blev bättre. Samtidigt växte självkritiken så att ”han nästan inte längre kom sig för att för orkester komponera något annat heller som han själv skulle kunna godkänna” konstateras det på sidan sibelius.fi. Eric O. W. Ehrström skisserade emellertid för sin vän en kantat för att tonsättas.

I Ehrströms släkt fanns det musikalitet. Hans farfar Fredrik August Ehrström var en kyrkomusiker som komponerade och som har kallats för den första finländska kompositören. Han var J. L. Runebergs vän och har tonsatt av hans kända dikter såsom Vid en källa (Jag sitter källa vid din rand).

Erics mor Aline Baeckman var å sin sida en långt utbildad pianist och brodern Otto Ehrström var kompositör. Man känner också till andra musikverk av Eric O.W. Ehrström, en del av dessa har möjligen hans bror tonsatt.

Ehrström var 53 år och levde sitt sista år när han skrev den här kantaten. Om hans vänskap med Sibelius berättar bland annat det att Sibelius var en av hedersgästerna vid hans begravning i oktober 1934. Där framfördes Sorgemusik för orgel som Sibelius några år tidigare komponerat för Axel Gallen-Kallelas begravning.

Helena Hänninen
forskare

Källor:
sibelius.fi
Murtomäki, Veijo, 2007, Jean Sibelius ja isänmaa
runeberg.net
Finlands Nationalbiografi 2, 2003