Ladies, lorder och Erkki Bill – Ayrshireboskapens stamböcker

I början av 1900-talet födde Gösta Serlachius och G.A. Serlachius Ab upp ayrshireboskap i Mänttä. Som ett spår av detta hittas i Serlachiusmuseernas bibliotek den häftade serien Kantakirja ayrshirerotuisesta nautakarjasta Suomessa (Stambok över ayrshireboskapen i Finland). Stamböckerna avslöjar att för drygt ett hundra år sedan kunde korna och tjurarna på de finländska gårdarna ha namn som var lika festliga som någonsin travhästarnas, och som kanske väckte en gnutta munterhet.

Ayrshire är en skottländsk boskapsras som importerades för första gången till Finland från Tyskland år 1845.  Rasen var produktiv och den anpassade sig väl till Finland. I slutet av 1800-talet styrde Lantbruksstyrelsen in utvecklingen på att särskilt börja utveckla finländska lantraser och ayrshireboskap, som idag är den mest allmänna rasen bland vårt lands mjölkboskap. I det somriga Finland känner resenären igen ayrshirekon på bete genom dess vitbruna färg och dess kroppsbyggnad som är tydligt lättare än köttboskapsrasernas.

I Finland började man anteckna ayrshireboskapen i stamböcker år 1897. Kring skiftet mellan århundradena tog man årligen med i stamböckerna tjurar från tjurutställningarna som ordnades på sommaren; korna granskades hos ägarna. Finlands Ayrshireförenings första häftade stambok gavs ut år 1903. I den hade tjurarna och korna indelats i nummerordning i A stamboken och B standardförteckningen. I fortsättningen publicerade man enligt samma system alltid under årets lopp uppgifterna över de djur som kommit med i stamboken. I publikationerna fanns också en namnförteckning över djuren och ganska snart också över uppfödargårdarna. Ökningen i mängden av ayrshireboskap beskrivs väl av hur det i den första stamboken från år 1903 fanns en tre sidor lång namnförteckning, medan den i boken från 1920 var 15 sidor lång. Det var inte för förädlingen och anteckningen i stamboken obligatoriskt att namnge boskapen, men bruket av enbart registreringsnummer har varit mycket sporadiskt. I stambokspublikationen av år 1903 har alla djuren ett namn.

På basen av stamböckerna har ayrshireboskapen i Skottland namngetts efter djurens uppfödargård på samma sätt som man ger hundarna ett kennelnamn.  Således betade också i Finland i början av 1900-talet bla. en ko vid namn Lady Faithless 2nd of Craigbrae och en tjur vid namn Lord Roberts of Hindsward. Importboskapens avkomma kunde man namnge med enkla finska och svenska namn såsom Ulpukka eller Etevä, men särskilt för tjurarna fortsatte man att använda sig också av ursprungslandets namnbruk. Hatanpään Heikki är ett mycket naturligt finskt exempel på detta, Sergeant af Björkböle och Sir of Suruton är å sin sida lite stelare versioner. I tjurarnas namn kunde också ingå namn som använts på tidigare släktingar till dem, då blev det internationella slutresultatet till exempel Lasse Robb eller Erkki Bill. Som en kuriositet kan nämnas det tjugotal tjurar vid namn Bruce som tillhörde Jokkis Gods Aktie-Bolag, och som härstammar från en Skottlandstjur vid namn Bruce of Lessnessock som har antecknats i den finländska ayrshirestamboken med ordningföljdsnumret 13. Namnet på var och en av Bruce:arna hade ett ordningföljdsnummer, och det ärorika namnet som ansågs som ett bra namn var i bruk också inom den tredje generationen: Fadern till Bruce 17 var Bruce 11. Samma gårds kor å sin sida skötte om produktionen av mjölk och avkomma på ett helt enkelt vis, utan namn och individualiserade endast med hjälp av nummer.

Naturligtvis granskade boskapsuppfödarna istället för namnen alldeles andra saker i stamböckerna.  I Ayrshireföreningens tidiga publikationer uppräknades för varje djur 14 olika mått samt dess färg.  Senare lämnades uppräkningen av djurens yttre egenskaper helt bort, men det årliga resultatet för stambokskorna var viktigt. Det fanns antecknat i en tabell, där varje enskild kos produktion av mjölk och smörfett framgick, och där det fanns noggranna uppgifter om de kalvar som fötts.

Gösta Serlachius gård Isoniemis första ayrshirestambokskor har registrerats år 1909. G.A. Serlachius Ab:s gård i Mänttä nämns i stamboken från år 1915.  Kornas namn på bägge gårdarna var enkla, såsom Valborg, Rusko och Sievikki.  År 1919 godkände man också att tjurar från gårdarna togs med i stamboken: Gösta Serlachius Amos Butter och bolagets Timon Taito och Manu Kurki.

På Serlachiusarnas gårdar i Mänttä övergick man under 1920-talet till att föda upp boskap av västfinländsk lantras. På gården Sillanpää i Jyväskylä som tillhörde Serlachius-bolaget födde man upp ayrshireboskap även senare.

Milla Sinivuori-Hakanen
Forskare

källor:
Kantakirja Ayrshirerotuista nautakarjaa varten, niteet I (1903) – XVI (1921).
Simonen, Seppo, 1950. Suomen ayrshireyhdistyksen historia 1901–1951.
Tehdas ja me -lehti nro 4/1944.