Porträtt av en ung brunhårig kvinna med små runda glasögön i full profil. — Helene Schjerfbeck, Porträtt av Helena Westermarck, 1883, olja på duk, Gösta Serlachius konststiftelse. Fotografi: Teemu Källi.

Pärlan i samlingen

Helene Schjerfbeck: Porträtt av Helena Westermarck

Laura Kuurne, Chef för samlingar och utställningar”Nästan skrämmande realistisk” och ”okvinnlig” beskyllde den samtida kritiken den här målningen av Helene Schjerfbeck för att vara. Bilden visar Schjerfbecks vän, konstmålare Helena Westermarck, koncentrerad på arbetet på konstakademin.

Man kan förstå samtidskritiken om man minns att kvinnobilden i konsten i slutet av 1800-talet långt dominerades av männen. Man var van att i konstverken se kvinnor som representanter för anständighet och skönhet. Bilden av en kvinnlig konstnär som tänker och överväger sitt eget arbete var ännu något sällsynt.

Porträtt av Helena Westermarck från år 1884 är en verklig pärla i Serlachius samling. Målningen är mångas favoritverk, och den har omnämnts som ett av de finaste konstnärsporträtten i den finländska konsten. Helene Schjerfbeck målade verket på sommaren 1884 i Paris. På bilden koncentrerar sig hennes vän konstmålaren Helena Westermarck på sitt arbete i den parisiska konstakademin.

Verket är för att vara gjort av en ung målare verkligt frigjort och trovärdigt. Ansiktet som är i skuggan avtecknar sig med säkra penseldrag ur den ljusa bakgrunden. I bilden känner man den koncentrerade och intensiva stämningen i målningsögonblicket.

Schjerfbeck och Westermarck hade lärt känna varandra redan som unga i Finska Konstföreningens ritskola och vänskapen varade livet ut. Schjerfbeck var bara 11 år gammal när hon inledde sina konststudier i Finland, på Académie Colarossi i Paris började hon år 1880. Där lärde sig Schjerfbeck och Westermarck att använda sig av breda penseldrag och att avbilda motiv utan försköning.

En känslig och stark människoskildrare

Schjerfbeck var en målmedveten konstnär. Historiska målningar var i slutet av 1800-talet de mest uppskattade motiven, som man inte förväntade sig att kvinnor skulle måla. Med just dem inledde Schjerfbeck emellertid sin konstnärsbana. Hon gick sina egna vägar, och gav sig inte in på den nationalromantiska stilen med vilken till exempel Akseli Gallen-Kallela byggde upp bilden av finskheten. Hon dök inte heller in i symbolismens tankevärld som var populär på 1890-talet.

I stället drog sig Schjerfbeck i början av 1900-talet tillbaka till Hyvinge och utvecklade där sitt eget uttryck. Konstnären skalade från målningen bort allt överflödigt, det som inte drog blicken mot den vision hon själv hade för ögonen. Människoskildringen formade sig till att bli känslig och stark, i den innehar tankar och känslor huvudrollen. Ingen konstnär växer emellertid upp i ett vacuum. Byggelement i Schjerfbecks egen stil, den som den stora publiken kände, var också den konst hon hade sett och tagit till sig på museerna i Paris.

Verken cirkulerar mellan utställningar i världen

Schjerfbeck är en av Finlands mest älskade konstmålare. Redan under konstnärens livstid visades hennes verk även på internationella utställningar i Europa, speciellt i Sverige, där konsthandlare Gösta Stenman organiserade hennes utställningar.

Just Schjerfbecks verk hör till dem som många väntar sig att få se också i Serlachius samlingsupphängning. Gösta Serlachius skaffade i tiderna åtta målningar av Helene Schjerfbeck, av vilka en är Porträtt av Helena Westermarck. Idag finns i Serlachius samling 31 verk av Schjerfbeck

Porträtt av Helena Westermarck är ett av de mest berömda verken i hela Serlachius samling och ett av dem som titt som tätt får låneförfrågningar. Den lilla målningen har också rest en hel del, visats på 36 utställningar bla. i Paris, New York, London, Washington och Hamburg samt på talrika inhemska utställningar.

Verket finns med på Schjerfbeckutställningen Seeing Silence: The Paintings of Helene Schjerfbeck, som visas på New York Metropolitan Museum of Art det vill säga MET-museet 5.12.2025–5.4.2026.

Porträttets modell, Helena Westermarck som arbetar på ett koncentrerat och ”okvinnligt” sätt, slutade måla efter att hon i Paris ådragit sig lungtuberkulos. Den mångsidigt begåvade Westermarck blev sedermera också författare, redaktör och kvinnosakskvinna

arrow_back arrow_forward