Gösta Serlachius
Under Gösta Serlachius ledning växte G. A. Serlachius Aktiebolag till ett av Finlands mest framgångsrika pappersbolag. Hos den starke företagsledaren fanns även en känsligare sida, som särskilt kom till uttryck i hans kärlek till konsten.
Gösta Serlachius föddes i Jakobstad 26.4.1876 och var son till bryggeriägaren Gabriel Serlachius och hans hustru Aina Matilda, f. Schauman. Ung Gösta blev student år 1895 och studerade därefter juridik vid Helsingfors universitet. Studierna intresserade honom inte särskilt mycket, och tydligen inverkade faderns död år 1896 på hans beslut att övergå till arbetslivet.
År 1898 kom Gösta Serlachius till Mänttä för att praktisera på sin farbror G. A. Serlachius pappersbruk. Gösta Serlachius gifte sig år 1899 med sin kusin, G. A. Serlachius dotter Sissi (Sigrid). Paret fick fem barn. Gösta och Sissi Serlachius skildes år 1918. Gösta Serlachius gifte om sig år 1919 med Ruth Ingrid Björkenheim. I detta äktenskap föddes inga barn.
Ekonomisk förnyare
Gösta Serlachius blev styrelsemedlem i familjeföretaget 1902, som samma år fick namnet G. A. Serlachius Ab. Gösta Serlachius studerade pappersteknologi vid Wiens tekniska högskola och företog en första studieresa till USA åren 1903–04. Han arbetade som disponent för Kangas pappersbruk åren 1904–1908, som vd för Kymmene Ab 1908–1913 och som vd för G. A. Serlachius Ab 1913–1942.
Gösta Serlachius var en begåvad ekonomisk förnyare som förstod att välja rätt tidpunkt för sina handlingar. Han såg industriverksamhetens stora tekniska och ekonomiska linjer och insåg också vikten av att de sociala förhållandena förbättrades. Han lade på olika håll i landet grunden för familjeföretagets tillväxt till ett fungerande storföretag.
På hans initiativ grundades Finska Pappersbruksföreningen och Finska Cellulosaföreningen. Samtidigt omorganiserades Finska Träsliperiföreningen under namnet Finska träförädlingsindustriernas centralförbund. Gösta Serlachius tilldelades titeln bergsråd år 1918.
Det Vita Finlands stöttepelare
Gösta Serlachius var politiskt aktiv. När medborgarkriget brutit ut år 1918, blev han den vita arméns överintendent. På 1930-talet verkade han aktivt inom statykommittéerna för ett minnesmärke över Filpula-striderna år 1918 och Frihetsstatyn i Vasa. Han var även medlem i statykommittén för Marskalken av Finlands ryttarstaty.
Försvarsministeriet sände honom i december 1939 till England för att med hjälp av sina kontakter skaffa ekonomiskt stöd för vårt land, som då befann sig i krig. Han var även vice ordförande för Finlands Röda Kors och från och med 1941 ordförande då marskalk Mannerheim var förhindrad. Under vinterkriget befordrades han till överste.
Konstsamlare och mecenat
Vid sidan av industrin och samhällsengagemanget hade konsten en viktig plats i Gösta Serlachius liv. Med sin första lön från Mänttä bruk införskaffade han sitt första konstverk, en okänd konstnärs porträtt av en ung kvinna från 1700-talet. Under 1900-talets två första decennier utökade Gösta Serlachius sin konstsamling genom förvärv av en rad enskilda verk. Han införskaffade då i synnerhet verk av Akseli Gallen-Kallela.
När Mänttä blev självständigt i förhållandet till Filpula år 1922 ökade Gösta Serlachius engagemang för att utveckla Mänttä. Mänttä byggdes ut enligt vårt lands främsta arkitekters och stadsplanerares idéer. År 1928 lät Gösta Serlachius uppföra en kyrka i Mänttä, vars konstnärliga utsmyckning var helt unik. Här finns bl.a. den största sammanhängande helheten av skulptören Hannes Auteres konstverk, en altartavla och två glasmålningar av Alvar Cawén samt ett rosettfönster av Eric O. W. Ehrström.
Gösta Serlachius blev en konstmecenat, och hans betydelse inom konstvärlden växte. Konstnärsgillet i Finland hade kallat honom till hedersmedlem redan år 1917. Han var även med om att grunda konstsmidesföretaget A. B. Taito Oy år 1918 och främjade därigenom konstindustrins utveckling i vårt land. Hans stora dröm var att låta bygga ett eget konstmuseum i Mänttä. Projektet avbröts emellertid då han dog år 1942.