Serlachius museot

KOM MODIGT
FRAM

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet vintertid 1.9.–31.5. ti-sö kl. 11–18.

Sulje

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet
vintertid 1.9.–31.5. ti–sö kl. 11–18
sommartid 1.6–31.8. varje dag kl. 10–18
Stängt 6.12., 24–25.12., 31.12., 25.3. och 30.4.

KOM MODIGT
FRAM

Månadens pärla

Frisen om Mänttä fabrikens födelsehistoria på Museet Gustaf

Konstverket i större format

  • Friisi_1.jpg

september 2018

Frisen om Mänttä fabrikens födelsehistoria på Museet Gustaf

Den 17:e september 2018 har det förflutit 150 år sedan grundandet av Mänttä fabriker. Under det stora hungeråret 1868 anlände apotekare G. A. Serlachius till Mänttä från Tammerfors för att undersöka möjligheterna att bygga ett träsliperi vid stranden av Mäntänkoski. Han seglade tillsammans med fem österbottniska timmermän med fartyget Pegasus först till Filpula, varifrån de sedan fortsatte med båt till Mänttä – till forsnäset mellan Kuorevesi och Keurusselkä, genom vilket forsen Mäntänkoski som har fått sitt namn från ett jordbruk vid namn Mänttä flyter.

Närmare 70 år senare föreslog brorsonen till grundaren av släktbolaget, Gösta Serlachius, att G. A. Serlachius Ab av konstnären Lennart Segerstråle (1892–1975) skulle beställa en berättande historiemålning till aulan i funkisstil i fabrikens huvudkontor som blivit färdigt 1934, och som planerats av arkitektbyrån Jung & Jung. Redan år 1935 hade samma konstnär där målat de färggranna al secco -freskerna Jord och Skog. Nu hoppades man på att få en berättelse i bild om Mänttä fabrikers födelsehistoria. Den skulle placeras mellan aulans ovala ljusöppnings första och andra våning, på murytan i den övre våningens läktare.

När G. A. Serlachius Ab 1986 fusionerades med Metsäliiton Teollisuus, tog Serlachius släktbolags 118 år långa saga slut. År 2000 köpte Gösta Serlachius konststiftelse huvudkontorsbyggnaden och grundade där det museum man nuförtiden känner som Serlachius -museet Gustaf.

Den till sin färg nästan monokroma frisen Mänttäs födelsehistoria (höjd ca. 80 cm och längd 28 m) som Lennart Segerstråle målade, blev färdig i december 1937. Konstnären kallade skisserna till verket ”filmrullar”, för den långa målningen bestod av episoder som följde på varandra. Verket utfördes på en våt yta av marmorsand, i tekniken stucco lustro. Konstnären använde om verket benämningen marmorfris. Segerstråles signering finner man i berättelsens första motiv, på sidan av apoteksflaskan som finns med i apotekare G. A. Serlachius porträtt.

Idén till frisens motiv hade ursprungligen kommit från Gösta Serlachius. Segerstråle ville förverkliga verket enligt de nordiska förebilderna för den tidens freskokonst, i form av en konstnärligt behandlad, dekorativ ornamentfris. Som konstnärsarvode kom man överens om 50 000 mark, vilket i år 2018 års penningvärde är drygt 18 000 euro.

Berättelsen om Mänttäs födelsehistoria börjar mitt emot huvudentrén, med Tammerfors första apotek där apotekare Serlachius planerar ett karriärbyte i det att han drömmer om det träsliperi som ska grundas i Mänttä. Mänttä nådde man på den tiden inte med landsvägen eller med järnväg. De som kom från Näsijärvi måste före Mänttä dra båten från Ruovesis sida genom Vilppulankoski motströms till Kuorevesi, vilket det tredje bildmotivet i frisen berättar om.

Den följande episoden berättar om byggandet av träsliperiet vid stranden av Mäntänkoski, som har två fåror. G. A. Serlachius var tvärt emot tidens ideal inte nykterhetsman. Den femte och mest komiska bilden i verket berättar om Mäntänkoski röjningstalko som ordnades 1870, där talkoarbetarna i lön fick en kagge brännvin. Dagen hade gått åt till att bära stenar från älven och på kvällen låg enligt hörsägnen både stenarna och männen utspridda längs marken.

Det sjätte motivet beskriver framställningen av pappersmasseark under en tid då fabriksarbetet långt gjordes för människohand. Efter granskningen av trämassans kvalitet kunde arken, de så kallade ”kakorna”, på sommaren läggas att torka på snören ute i solen, varefter de samlades ihop till massebalar.

På den sjunde bilden åker balarna som är täckta av en brun presenning, för roddar- och segelkraft ut i världen, i köpta eller hyrda kyrkbåtar. Lasten fraktades till en början till bukten vid Kuorevesis södra sida och därefter med draghästar till Länkipohja samt vidare med fartyg eller pråmar till Tavastehus.

Balarna måste fås till Tavastehus under den tid det var öppet vatten. När vintern kom lastades de på slädar som drogs av hästar. Tågförbindelsen via Riihimäki och Lahtis till Sankt Petersburg fanns redan 1870, men Serlachius använde sig inte av den genast i början utan förlitade sig på körsmän och hästar. På den sista bilden värmer fraktmännen sig kring kolkorgar framför Sankt Petersburgs fraktförråd.

Konstnären gestaltade enligt beställarens önskemål Kazankatedralens kupol, Peter-Paulfästningen och den lökkupolprydda Kristi uppståndelsekyrka det vill säga Kyrkan på blodet, som Sankt Petersburgs landmärken i bakgrunden. Längst i bildmotivets högra hörn finns Peter I:s ryttarstaty, den sk. Bronsryttaren. På det här sättet jämförs på ett symboliskt sätt i frisen Mänttäs grundare med Sankt Petersburgs stads grundare Peter den Store, för den runda frisens följande motiv är porträttet av Serlachius.

Allt som allt har patronen beskrivits i fyra olika episoder i frisen. Förutom i porträttet ser man hans gestalt granska dragandet av en båt vid stranden av Vilppulankoski, i bilden där träsliperiet byggs fiskar han lax i Mäntänkoski och på fabriken övervakar han tillsammans med ingenjören att produktens kvalitet är tillräckligt bra.

Före det slutgiltiga målandet av frisen hade det för Segerstråle ordnats ett tillfälle att träffa och intervjua åtminstone två män som under de första åren arbetat för G. A. Serlachius. Timmermannen Manu Järvinen som hade bott i Ruovesi hörde till den grupp på fem män som hade anlänt till Mänttä år 1868 tillsammans med patronen. Aukusti Sillanpää som kom från Kuorevesi och som Lennart Segerstråle förevigade i frisen som kyrkbåtens styrman, kunde berätta, förutom om användningen av kyrkbåtar, också om klädseln och om Mänttäs första träsliperi som förstördes i en brand år 1890.

Marjo-Riitta Simpanen
Forskare, konsthistoriker