Serlachius museot

KOM MODIGT
FRAM

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet sommartid 1.6.–31.8. varje dag kl. 10–18.

Sulje

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet
sommartid 1.6–31.8. varje dag kl. 10–18
vintertid 1.9.–31.5. ti–sö kl. 11–18
Stängt 6.12., 24–25.12., 31.12., 25.3. och 30.4.

KOM MODIGT
FRAM

MUSEERNAS
HISTORIA

Serlachiusmuseernas historia började med bergsrådet Gösta Serlachius dröm, som förverkligades i en lite annorlunda form än vad han hade tänkt sig. I dag, årtionden senare, erbjuder Serlachiusmuseerna allt det som bergsrådet drömde om på sin tid.


 

  • Joenniemi-sisa-kuva-1940-luku2.jpg
1

BERGSRÅDETS DRÖM GICK I UPPFYLLELSE

Bergsrådet Gösta Serlachius (1876–1942) var redan på 1920-talet en känd konstsamlare och mecenat. Vid den tiden började han också planera ett eget museum för sin växande konstsamling i Mänttä.

Gösta Serlachius konststiftelse grundades år 1933 och fick i uppdrag att uppföra och driva ett museum. I stadgarna definierades mycket detaljerat vilken sorts museum som skulle uppföras i Mänttä.

Förutom utställningslokalen skulle det rymma ett kafé, en läsesal, ett bibliotek och en bostad för museets och bibliotekets intendent. Medel skulle anslås för konstförvärv till museet och för att försköna samhället Mänttä med konst.

Planeringen av konstmuseet fortsatte genom hela 1930-talet. Vid samma tid lät Gösta Serlachius uppföra flera arkitektoniskt viktiga byggnader i Mänttä, bland annat Joenniemi herrgård, som är ritad av Jarl Eklund, och G.A. Serlachius Aktiebolags huvudkontor Vita huset, som bär Valter och Bertel Jungs signatur.

Det långa planeringsarbetet blev på hälft

Gösta Serlachius hade redan år 1932 gett planeringsuppdraget till arkitekt Jarl Eklund. Fyra år senare började samarbetet svikta, och Serlachius övervägde att överlåta planeringsarbetet till Alvar Aalto. Samarbetet med Eklund fortsatte dock. Vid samma tid reste Gösta Serlachius runt i världen för att bekanta sig med det senaste inom lokal-, uppvärmnings- och ljussättningslösningar.

Det långa planeringsarbetet avbröts till slut genom Gösta Serlachius död år 1942. Stiftelsens styrelse beslöt medan fortsättningskriget ännu pågick att ge upp museiprojektet.

Bergsrådets maka Ruth Serlachius hade följt sin mans museiprojekt i åratal. Hon fattade 1945 ett beslut som till slut skulle lösa problemet. En del av Joenniemi herrgård öppnades i augusti 1945 som museum. Det var vid den tiden vårt lands sjunde konstmuseum.


Utvecklingen av museet tar fart

Under den tid bergsrådet R. Erik Serlachius (1901–1980) ledde konststiftelsen, från år 1943 till år 1976, var Joenniemi museum öppet regelbundet men i ganska liten omfattning. År 1972 köpte konststiftelsen Joenniemi herrgård och den omkringliggande parken av Olof och Peter Serlachius.

Museets verksamhet tog ny fart när bergsrådet Gustaf Serlachius (1935–2009) ledde stiftelsen, från år 1976 till år 2009. Mellan åren 1983 och 1984 restaurerades Joenniemi herrgård grundligt och togs i sin helhet i bruk som konstmuseum. Som utställningsyta fick man ungefär 500 kvadratmeter.

Vid det totalrenoverade museets öppning den 1 juni 1984 firade man samtidigt ett år försenat konststiftelsens 50-årsjubileum.

De nya museerna innebär en ny tid

År 2000 köpte Gösta Serlachius konststiftelse G.A. Serlachius Ab:s tidigare huvudkontorsbyggnad Vita huset, av vilken man beslöt göra ett kulturhistoriskt museum som skulle belysa skogsindustrins, G.A. Serlachius Aktiebolags och Mänttäs historia.

Öppnandet av det nya museet för allmänheten år 2003 betydde för stiftelsens del en fördubblad men även en mer mångsidig verksamhet. Parallellt med det ansedda konstmuseet fick man ytterligare en enhet, som med sina varierande och experimentella utställningar kompletterar Mänttäs kulturutbud.

När konstmuseet Göstas utvidgning blir klar 2014 bildar Serlachiusmuseerna i Mänttä en unik kulturell helhet, som erbjuder en mötesplats för såväl konstvänner som vänner av historia, berättelser och drama.

Bergsrådets dröm om ett museum som skulle samla även annan kultur än konst under sitt tak når sin höjdpunkt 80 år senare.